Det sägs att musik enar och ett ypperligt exempel på det fick vi uppleva när Triple & Touch och Spångbergs höll konsert i Domkyrkan i Karlstad i söndags. Till sin hjälp hade de en storkör bestående av elever och lärare från både Norrstrandskolan såväl som Sundsta-Älvkullegymnasiet, samt en rad körmedlemmar hämtade från hela Värmland.
Undertecknad hade förmånen att delta i kören under kvällen och det var en riktigt fantastisk upplevelse. Sångare i alla åldrar deltog på scenen och även i publiken var det en imponerande stor åldersvariation. Ledorden för hela konserten, från repetitioner till genomförande, har varit värme, glädje och humor. Paret Spångberg har dessutom en härlig dynamik som snabbt fångar uppmärksamheten hos åhörarna. Eller i detta fallet – en gigantisk 200-personers Storkör.
Det var nog ingen i publiken som kunde ana att Storkören som helhet endast haft två gemensamma övningstillfällen innan konserten. Ett där Spångbergs skickligt dirigerade samman alla stämmor och sedan ett genrep tillsammans med de skönsjungande herrarna i Triple & Touch, bara några timmar innan publiken började trilla in i Domkyrkan. Trots detta tror jag med handen på hjärtat inte att någon besökare (eller körsångare heller för den delen) kommer säga något annat än att hela genomförandet var riktigt bra. För det var en wow-kväll!
Det låter såklart inte likadant för den som står mitt i kören och sjunger, som för den som lyssnar bredvid. Jag ville både äta kakan och ha den kvar (läs: sjunga och lyssna) och hade därför noga instruerat ”mina” besökare i publiken om att i alla fall Psalm 150 måste filmas. Du förstår varför när du ser klippet.
Intresset för konserten var stort redan på förhand. Biljetterna gick åt som smör i solsken, med en fylld Domkyrka som resultat. Med en härlig blandning av pop, soul och gospel i programmet fanns det också något för alla smaker. Att underhållarna i Triple & Touch, Göran Rudbo och Ken Wennerholm, genom åren haft flera täta samarbeten med Magnus och Anki Spångberg märktes tydligt på deras tighta och kärvänliga dynamik. Skratt och kärleksfulla pikar har flugit fram och tillbaka mellan paren både under övning och konsert – alltid med en djup värme och respekt i grunden.
När den sista tonen från kvällens program klingat ut gav publiken stående ovationer. De ville också ha också något som ingen tagit i beaktning – ett extranummer. Det var ingenting som övats in på förhand, men ett blixtsnabbt brainstormande mellan Spångbergs, Ken och Göran, säkerställde ett sista vibrerande nummer för kvällen. Publiken var nöjda – och vi sångare som fick njuta av den fantastiska energin i rummet en liten stund till, var minst lika nöjda. Enligt min högst subjektiva mening var detta en underbar konsert och jag törs dessutom påstå att det är många som ger mig medhåll i detta påstående. Jag hoppas därför på en snar favorit i repris!
Kmag.se 