De två artisterna Lina Selleby och Ulf Stureson har på varsitt håll, helt ovetande, skrivit varsitt album om varandra. Då var de inte något par – men det blev de sen. Mitt i kärlekslyckan kom livet och knackade på. Lina var sjuk. Hon hade två tumörer som satt sig på hjärnan.
En kärlekshistoria tar sin början
Det började med ett litet samförstånd på jobbet. Två personer vars energier möttes på samma frekvens. Kanske omedvetet. De började skicka låttexter och dikter till varandra, men utan att prata om dess faktiska innebörd. Istället höll de sig till musikernas motsvarighet till ‘väder och vind’, nämligen form och komposition. Efter jobbet gick de hem till sitt eget. Båda två för att skriva låtar om den andre – båda två utan den andras vetskap.
Skrivandet ledde till två album. Ulf Sturesons Vi och Lina Sellebys Lyckan.
För Linas del fanns det från början inte någon plan om att släppa skivan. Hon hade planerat att den skulle spelas in, men inte mer än så. Tanken var istället att skivan bara skulle finnas där, som hennes personliga dagboksanteckningar. Skrev gjorde hon när hennes barn och make sov. ”Skivan handlar om kärlek. Mycket kärlek. Men också om en stor ensamhet, den ensamhet som jag alltid burit med mig. Numera kan jag uttrycka att jag älskar mina nära och kära på ett sätt som jag aldrig kunde förut. Det är lite patetiskt, men patetik är ju någonting vackert också. Många känner sig bundna av andra, men jag gör inte det. För mig är frihet att få vara med andra. Jag är inte rädd för att vara beroende. Jag har alltid känt mig tacksam för andra människor.”.
Det är mycket kärlek i Linas album, men det finns också två spår som handlar om det som hela tiden finns i bakgrunden i parets liv numer. Döden.
”VI som i sex och VI som i Vi”
Parallellt med Linas album växte också Ulfs skiva, VI, fram. VI som i sex och VI som i Vi. Den handlar om några turbulenta år och en kärlekshistoria.
”Förra skivan släpptes mitt i en separation. Det var ett mycket långt förhållande med hus, bil och två barn. Det var mycket jag kunde gjort annorlunda, som jag kanske borde gjort annorlunda. Men nu blev det såhär. Eller nej, jag valde att göra såhär. Bryta upp alltså. Man kommer till en gräns när man bara vet och det finns ingen väg tillbaka. Plötsligt har man bestämt sig och sen börjar dominobrickorna falla.
Jag gjorde låtar under tiden. Det är mitt sätt att försöka få rätsida på saker och förklara för mig själv antar jag. Det kändes som när jag gjorde ‘I overkligheten’, min första skiva. Jag var i nån slags chock och försökte förstå vad jag ställt till med.
Det är svårt att beskriva en kris. Det är som att man får känslor man inte visste fanns. Det är skuld, skam, vrede, rädsla och sorg i en enda röra. Jag hade inte haft kontakt med mina känslor som det heter, skulle inte kunnat berätta hur jag kände mig om jag så haft en pistol mot tinningen. Jag var avstängd, gick som en zombie och gjorde mina sysslor. Räddningen blev Lina. LivLina. Vi var ju både musik- och jobbkollegor som träffades varje dag och lärde känna varann på ett vardagligt sätt. Vi tyddes oss till varann, sen blev det mer och mer och det sipprade in i låtarna som en gryende kärlekshistoria.”
| Turnédatum: 13/3 Göteborg, Pustervik 14/3 Malmö, Babel 16/3 Stockholm, Kulturhuset Stadsteatern |
Kmag.se 