Den första måndagen i maj är det årets viktigaste kväll för modevärlden. Met galan. Vogues chefredaktör utser varje år ett tema och en klädkod som den mycket exklusiva och högst hemliga gästlistan ska försöka efterlikna så gott som möjligt. Själva galan hålls gömda för åskådare, ingen vet riktigt vad som händer efter den röda mattan förutom möjligtvis någon bild från toaletterna där gräddan så busigt tjuvröker.
Det liknar något ur en scen från The Hunger Games. På röda mattan poserar världseliten prydda i den ena kreationen märkligare än den andra. Den ena mer extravagant än den andra. Årets tema var “Sleeping Beauties: Reawakening Fashion” med klädkoden “The Garden of Time”. För någon som tycker att klädkoden “cocktail” är svårtolkad är klädkoden “The Garden of Time” ännu svårare. Det verkade även de inbjudna gästerna tycka. Många av de manliga inbjudna tolkade temat och klädkoden som “kostym som kostar multum” och många kvinnliga inbjudna tolkade temat som “jag vill visa hur snygg jag blivit efter jag har tagit ozempic”.
Vanligtvis brukar jag se ett nöjesvärde i Met galan så jag ska inte vara för raljerande. Men. Just i år, just vid den här tiden, har Met galan aldrig känts mer smaklös. Att se en ouppnåelig elit svansa runt i klänningar som tagit 600 timmar att sy, klädda i diamanter och smaragder för miljontals och åter miljontals kronor blir något osmakligt när majoriteten av oss befinner oss i ekonomisk kris och bevittnar eller upplever krig.
Met galan är ironiskt en välgörenhetsgala. Men den samlar inte in pengar till de som behöver det utan den samlar in pengar till The New York Met-museets utställningar. Från början var galan inte en speciellt spektakulär kväll. Det var från början en lugnare och timidare välgörenhetsgala för New York-eliten men uppståndelsen kring den har ökat kraftigt och idag kostar en biljett mer eller mindre 75 000 dollar.
En av kvällens stora snackisar var Tyla, en uppmärksammad sydafrikansk popartist som slagit igenom snabbt. På galan kom hon klädd som en sandstaty i en klänningen som var gjuten efter hennes kropp. Den var så tajt att hon behövde bli buren uppför trapporna för att sedan få kjolen avklippt för att kunna gå normalt. Det är definitivt “show stopping” men är det rimligt?
Den förlegade debatten om kvinnokroppar och smalhetshets känns gjord men första måndagen i maj blir den alltid aktuell igen. Det fanns inte en midja i syne bland de fotograferade. Kim Kardashian, Kylie Jenner och som tidigare nämnt Tyla är smalare än någonsin. Jag vet att kvinnor är mer än sitt utseende och att inget utseende ska dömas och bla bla bla. Men när kvinnor har blivit tvådimensionella bör vi kanske reflektera över vad för budskap som den sänder ut. Är det värt att vara vacker om det innebär att man behöver bli buren? Eller att ha en korsett så tight knuten att man endast kan ta chippande andetag?
Det verkar som att omvärlden är mätta på att se eliten vifta med sin rikedom medan världens står i lågor. Hashtagen “#Celbretyblocklist” eller “Letthemeatcate” som har blossat upp, uppmanar följare på sociala medier att avfölja personer med stora konton som inte uttalar sig om kriget i Gaza. Följarskaran tar makten över vad de vill se i sina flöden på ett sätt som inte liknar mycket annat. Det kan tyckas vara onödigt och orimligt att kräva att skådespelare och musiker ska uttrycka sig om något. Varför ska de uttrycka sig om något de inte vet något om?
På något sätt känns det ändå som att årets Met Gala blev startskotten för en mindre revolution. Följare utnyttjar sin makt och kräver skillnad. Är det den moderna tidens “gå ut och demonstrera på gatorna”? Demonstrationstågen kanske kommer minska men den lilla människans makt består.
Kmag.se 