Med sitt nyligen släppta album ”Yellow Woods” tar Tobias Arbo ett djupt dyk i människans inre värld, där känslor av oro, kärlek och förgänglighet utforskas genom spröd pop med emotionella lager. I en exklusiv intervju berättar han om sin kreativa process, inspirationen bakom låtar som ”Pyre”, och vilka artister som påverkat hans musikaliska resa.
Tobias Arbo är i nära samklang med sina känslor
Tobias Arbos musik har beskrivits som en känslomässig resa, där varje låt är ett fönster in i hans själsliga landskap. När han talar om sin hjärtskärande låt ”Pyre”, beskriver han den som en ventil för att bearbeta en olycklig förälskelse. ”För mig utgjorde skrivandet av ‘Pyre’ samma typ av ventil som en dagbok,” säger Tobias. ”Jag kände mig som ett överfyllt moln som inte vet hur det ska regna ur sig allt inombords. Då kom ‘Pyre’ och blev ett utlopp.” För Tobias är låtskrivandet ett sätt att blotta sitt undermedvetna, på samma sätt som en dröm kan avslöja dolda tankar och känslor.
Hans debutalbum ”Yellow Woods” är ett verk som speglar de stora känslorna i vardagen, en process som Tobias beskriver som en resa genom sina egna inre konflikter. Albumet handlar om att förstå vem man är i förhållande till andras förväntningar, och han drar paralleller mellan detta och det gula trafikljuset – ett mellanläge där osäkerhet råder. ”Albumets titel, ‘Yellow Woods’, kommer från bilden av det gula lövet, redo för övergången, men som inte vågar släppa taget. Precis som skogen behöver släppa sina löv för att bli grön igen måste även vi människor släppa det gamla för att kunna växa på nytt” förklarar han. Genom albumets låtar utforskar Tobias denna känsla av att vara på väg, men samtidigt vara fast i det gamla.
Genialisk, men ändå ödmjuk
Att bli jämförd med ikoner som Sufjan Stevens och Bon Iver är något Tobias har svårt att acceptera, trots att de är stora inspirationskällor för honom. ”Både Sufjan och Justin är ju två låtskrivare jag inspirerats av sedan jag var tonåring,” säger han. När det gäller hans största utmaning som låtskrivare, nämner han vikten av att lyssna på sig själv med ärliga öron, utan att fastna i tankar om hur en låt ”borde” vara. Det är när låten ”hittar dig” som magin verkligen sker, menar Tobias.
Jag är verkligen en periodare där jag lyssnar på få album/låtar på repeat, men om jag skulle skala ner allt till 3 akter som influerat mig mest de senaste åren måste det nog ändå vara Phoebe Bridgers, Sufjan Stevens och Novo Amor.
Tobias musik handlar ofta om livets förgänglighet och den skönhet som finns i det tillfälliga. Han berättar att det är just denna förgänglighet som gör livet så vackert, även om det kan kännas smärtsamt. ”Att livet är ett konstant hej-och-hejdå vinkande och att detta är något vi inte kan rå över,” reflekterar han. Det är denna dualitet av sorg och skönhet som genomsyrar Tobias musik, och som gör hans verk så gripande.
”Yellow Woods” är ett album som inte bara fångar lyssnarens öron, utan även deras hjärtan. Med sin introspektiva och känslosamma musik har Tobias Arbo skapat ett verk som reflekterar både hans personliga resa och de universella känslor vi alla bär på. Det annorlunda upplägget, där varje låt känns som en inre dagbok, gör albumet till en unik och värdefull upplevelse som inte får missas.
5 snabba med Tobias Arbo
Om ”Pyre” skulle vara en film, vilken genre skulle den tillhöra och vem skulle spela huvudrollen?
En mix av “Aftersun” och “500 days of Summer”, så typ indie/drama/romance 🙂 Paul Mescal, inget snack om saken.
Om du bara fick spela en av dina låtar för resten av ditt liv, vilken skulle det vara och varför?
“Powerlines” från min första EP, då jag tror att den personligen är den viktigaste påminnelsen jag har till mig själv i låtform. Den sammanfattar den tematik som blev ingången för mig till att börja skriva egen musik.
Föreställ dig att du går in i en musikstudio som är en tidsmaskin. Vilken era eller artist skulle du helst vilja samarbeta med?
David Bowie 1971-1972 i Trident Studio, London, under inspelningarna av “Hunky Dory” och “The Rise and Fall of Ziggy Stardust”. Det är ofattbart att så mycket tidlös musik kan produceras under samma tak av samma människor under loppet av två år.
Om din musikstil skulle förvandlas till en maträtt, vad skulle det vara och hur skulle den smaka?
Långkok, gjutjärnsgryta, fast vårig snarare än höstig, tillagad under öppen eld och himmel! Haha.
Om du fick välja en animerad karaktär att ha som din sidekick på scenen, vem skulle det vara och varför?
Helt klart Kamaji från Spirited Away. Stencool i sina runda, Lennon-solglasögon. Och så har han jättemånga armar som jag tänker att han skulle kunna agera orkester med.
Kmag.se 