Kannibalen är en mörk, tät och obehagligt verklighetsnära kriminalroman som kryper in under huden och stannar där långt efter att sista sidan är läst. Med ett precist och bildrikt språk bygger Alexandra-Therese Keining upp en romanvärld där ingenting är självklart – allra minst vem man kan lita på.
I centrum står Carl Bengtson, en till synes stillsam man som tillbringat årtionden på en psykiatrisk klinik efter att ha dömts för ett brutalt mord i slutet av 70-talet. När han nu bedöms vara redo att återvända till samhället, skaver det hos både vårdpersonal och omgivning. För läsaren är det omöjligt att inte känna samma oro – något med Carl känns… fel. Men vad är det egentligen vi känner? Och varför?
Parallellt följer vi kriminalinspektör Miriam Alba, som mot sin chefs vilja börjar nysta i ett mystiskt dödsfall kopplat till S:t Clemens-kliniken. Hennes envishet blir romanens moraliska kompass, och det är genom hennes ögon vi långsamt får syn på sprickorna i det som först verkar vara en återanpassningsprocess som vilken som helst.
Men det verkliga hjärtat i berättelsen är Bruno – ung, vilsen och lätt att manipulera. Hans samhällstjänst kopplar honom samman med Carl, och det är genom deras laddade möten som romanens nerv blir riktigt påtaglig. Relationen mellan dem är skickligt skriven, laddad av outtalade hot, naivitet och något nästan faderligt. Det är klaustrofobiskt och fascinerande på samma gång.
Keining bygger upp spänningen skickligt – hon stressar inte. Istället låter hon läsaren leva med i den krypande känslan av att något inte stämmer, som en mardröm där man inte riktigt vaknar. Att romanen är inspirerad av verkliga händelser gör bara läsningen mer obehaglig.
Kannibalen är inte bara en psykologisk thriller – det är också en studie i skuld, normalitet och hur lätt det är att blunda för varningstecken när man vill tro gott om någon. Alexandra-Therese Keining har skrivit en roman som både underhåller och skaver, med ett slut som inte lämnar någon oberörd. Det är en bok för dig som gillar när skräcken smyger, snarare än slår.
Kmag.se 