Bitchey har länge varit ett namn att hålla ögonen på i den svenska underjorden – med en kompromisslös estetik, poetiskt laddade texter och ett genreöverskridande uttryck har hon, steg för steg, byggt upp en värld som nu kulminerar i debutalbumet Kär i Leken. Släppt helt på egen hand, utan bolag, och med Västerås som startpunkt, är albumet en både modig och skör resa genom relationer, självbilder och musikaliska kontraster.
Kär i Leken känns mer som ett tillstånd än ett klassiskt album. Låtarna rinner in i varandra med en sorts drömsk logik, där varje spår fungerar som ett nytt lager i en självanalys som aldrig riktigt stannar upp. Bitchey bjuder in till ett samtal med sig själv som lyssnaren får tjuvlyssna på – ibland lågmält och ömt, ibland frustrerat och rått. Det är rösterna efter festen, tankarna mellan blossen, ekot av något som kanske varit äkta – eller bara en projektion.
Rent musikaliskt rör sig Bitchey i ett gränsland där hiphop möter elektroniska soundscapes, där beatsen ofta är minimala men ändå känslomättade. Det finns en DIY-anda i produktionen som aldrig blir platt – tvärtom bidrar den till känslan av intimitet. Det låter ofta som att det här är musik skapad med hjärtat före kalkylen, där Bitchey inte försöker låta som någon annan än just Bitchey.
Låttexterna är albumets ryggrad. Här finns rader som fastnar, ibland för att de känns smärtsamt sanna, ibland för att de säger något du inte visste att du kände. Det är inte ett album som försöker imponera genom storslagenhet – Kär i Leken vinner på sin sårbarhet, sin poetiska känslighet och sin ärliga, rastlösa sökande ton. Bitchey har gjort ett album som känns. Och i en tid där mycket musik rusar förbi, är det en bedrift i sig.
Kmag.se 