Artisten Tilde är högaktuell med sin nya singel At the rainbows end som släpptes i fredags. I en fin intervju med Kmag möter vi en artist som vågar släppa fram nya sidor av sig själv. Hon berättar om sorgen efter en nära vän, om hur folkmusiken alltid funnits nära till hands och om känslan av att skriva låtar som kanske blir för tunga att framföra live. Resultatet är – som vanligt när det gäller Tilde – fantastiskt.
Du beskriver ditt kommande album som ditt mest personliga hittills – på vilket sätt skiljer det sig från dina tidigare släpp?
Jag tror väl egentligen att alla mina skivor är personliga, men med den här skivan så kändes det som att jag skrev om saker som jag inte skrivit om tidigare. Som att fler delar av mig har fått ta plats på nåt sätt. Tidigare har jag ofta skrivit om olycklig kärlek och existentiell ångest och det finns ju kvar, men nu är det andra saker som kommit med också. Den handlar en del om sorg; jag förlorade en nära vän när jag var 25 vilket påverkat mig mycket, men jag tror att det är först nu som jag kunnat skriva om det.
Första singeln Anywhere But Here har en folkinspirerad känsla – vad fick dig att gå i den musikaliska riktningen?
Det ligger nog ganska nära mig tror jag. Jag har lyssnat mycket på folkmusik och är i grunden väldigt inspirerad av den berättartraditionen så ja, det kändes naturligt.
Du har jämförts med både Dusty Springfield och Lana Del Rey – hur ser du själv på dessa jämförelser
Jag blir bara väldigt smickrad. Det är ju båda två artister som jag lyssnat mycket på, beundrar och inspirerats av, om inte direkt så säkert indirekt på ett undermedvetet plan.
Vilka teman och känslor hoppas du att lyssnaren ska ta med sig efter att ha hört hela skivan?
Bara det att den väcker känslor och berör tror jag. Sen berör ju musik olika beroende på vart man själv är men ja, det är väl det jag skulle hoppas på.
Finns det någon låt på nya albumet som ligger dig extra varmt om hjärtat, och varför?
Flera egentligen och det pendlar lite men just nu ”I’ve been looking for heaven” som handlar om sorgen efter att jag förlorat en nära vän. Den känns mycket. Jag vet faktiskt inte om jag kommer att klara av att köra den live utan att bryta ihop som det känns just nu. Jag gillar även ”At the rainbows end” mycket.
Hur mycket av din musik skapas i stunden, och hur mycket är noggrant planerat i förväg?
Nästan allt i stunden skulle jag säga. Åtminstone själva grunden – text, melodi och ackord. Sen kan själva produktionen planeras mer noggrant. Men ja, grunden är ofta ganska direkt och intuitiv.
Tildes nya album rymmer både smärta och ljus, berättelser från egna upplevelser, från hjärtat. Hon tvekar inte att låta musiken spegla de tyngsta erfarenheterna – men alltid med ambitionen att beröra. Om de hittills släppta singlarna är en fingervisning för vad som komma skall (som vi tror att det är), så har vi mycket att se fram emot från Tilde framöver.
Kmag.se 