Med sin nya singel ”Varför är allting så vackert?” fortsätter Klara Tuva att sätta ord på det motsägelsefulla i tillvaron – att känna sig låg mitt i allt det vackra. I vår intervju pratar hon om samarbetet med Strobaek, om att bli soloartist efter Klara & Jag, och om hur hon navigerar mellan självförtroende och tvivel i en snabbt växande låtskrivarkarriär.
Du är aktuell med låten ”Varför är allting så vackert?” – vad betyder den för dig personligen?
Åh, den betyder jättemycket för mig och handlar om någonting som jag ofta kommer tillbaka till i mitt skrivande – det paradoxala i att må dåligt under en tid när allt är som vackrast och man borde må som bäst? Det blir så starkt när vi bor i ett klimat där man liksom väntar hela året på att allt ska slå ut, men så gör man inte det själv när det väl händer. Det blir ett jäkla antiklimax.
Hur föddes samarbetet med Strobaek, och vad tror du gjorde just er två till en så stark kombination?
När Eric Wictor, Ellen Falkås och jag började på låten kände vi alla tre rätt snabbt att den hade gjort sig bra som duett, så jag DM:ade Petter och frågade om han ville göra klart den med oss. Han svarade typ direkt att han var på och veckan efter sågs vi i studion! Jag tror att vår styrka är att vi har rätt olika bakgrund, men att vi ändå förstår varandra musikaliskt!
Låten fångar känslan av att må dåligt när allt runtom verkar vara vackert – hur hanterar du själv sådana kontraster i livet?
Typ att vara snäll mot sig själv? Allt måste inte hända NU och du måste inte ramla runt skrattandes i en syrenhäck klockan tre på natten som de gör på film. Det går minst lika bra att dra ner gardinerna och sträckkolla på sin favoritserie fastän det är 30 grader ute och solen aldrig går ner.
Din resa från Klara & Jag till soloartist gick snabbt – hur upplevde du det skiftet och vad har varit mest utmanande?
Att vara två innebär ju att man alltid har någon att dela både med- och motgångar med, och det är nog den största utmaningen med att vara själv? Johanna och jag skriver ju fortfarande tillsammans till andra och ibland glömmer jag nästan att vi inte har en duo ihop egentligen, för Johanna är ju lite som min bättre hälft.
Du har hyllats som en av Sveriges snabbast växande låtskrivare. Hur påverkar det dig att få så mycket erkännande så tidigt i karriären?
Det har bara varit jättekul! Jag tror alla skapande personer kan känna igen sig i att självförtroende och tvivel kan gå hand i hand. Att då, oavsett tidpunkt hyllas för det man gör är ju sjukt stort och gör att känslan av tvivel bleknar lite.
Vad brukar vara första gnistan när du skriver en låt – är det en känsla, ett ord, en melodi?
Det är verkligen så olika, så jag har nog inget riktigt svar på det. Jag skriver både strukturerat med papper och penna och liksom *nu ska vi jobba 9-5* men det händer även att jag kommit på både melodier och textrader i sömnen och vaknat upp mitt i natten och behövt spela in dem på röstmemo för att komma ihåg, haha.
Hur känns det att höra din musik spelas på radio och få plats på stora spellistor?
Nej men det känns otroligt! Jag visste först inte att min musik spelats så mycket på radio så när jag fick höra av en bekant att hon hört mig flera gånger trodde jag först att hon skojade, haha.
Du nämner ett ögonblick på Wollmars innan din första sololåt släpptes. Har du fler sådana ”magiska” stunder i din karriär?
Det måste vara när Johanna och jag spelade för Kungen (och hela Stockholm) för två år sedan.
Du har jobbat med både etablerade namn och nya röster – vad letar du efter i ett musikaliskt samarbete?
För mig är det så viktigt att jobba med lyhörda personer, som också vågar vara helt ärliga i vad de faktiskt känner och tycker, och inte bara går på vad som trendar just då. Så lyhördhet och äkthet skulle jag nog säga? Då spelar det egentligen ingen roll om man har olika musikaliska preferenser.
Din debut-EP ”Speglarna mot solen” fick ett varmt mottagande – hur har det format vad du vill göra framöver?
Jag är så otroligt stolt och glad över hur allt blev med Speglarna mot solen. Den EP:n var ju startskottet för mig som soloartist, och det gav mig lugn att den togs emot så väl och blev precis så som jag ville. Jag tror att det gjorde mig lite mer jordad kanske? (som Ola i Love Is Blind skulle säga, hehe)
Om du blickar framåt – vad drömmer du om just nu, musikaliskt eller personligt?
100% att åka ut och spela! Jag har också sjukt mycket musik på hårddisken som jag längtar efter att få visa för världen.
Klara Tuva är en artist som skriver med både hjärtat och huvudet – en kombination som gör att hennes texter träffar på djupet. Med ”Varför är allting så vackert?” har hon cementerat sin plats som en av de mest intressanta nya rösterna på den svenska popscenen. Och det är tydligt: det här är bara början
Kmag.se 