Recension: Bida sin tid av Michael Connelly

Michael Connelly är mästare på att skildra rättvisans gråzoner, och Bida sin tid är inget undantag. Här vävs kalla fall, familjehemligheter och personlig utsatthet ihop till en tät och intelligent kriminalroman, där inga svar kommer utan konsekvenser.

Boken öppnar med en DNA-träff som sätter Los Angeles-polisen Renée Ballard och hennes avdelning Öppna/Olösta i rörelse. En ung man grips – men hans DNA kopplar honom till våldsbrott begångna innan han ens föddes. Vem bär egentligen skulden? Spåren leder till hans familj, och snart börjar sanningar – både gamla och nya – att rämna.

Samtidigt dras Ballard in i ett parallellt fall: hennes polislegitimation och id-kort har blivit stulna. För att undvika intern granskning måste hon själv utreda händelsen i tysthet, och när ledtrådarna leder mot något större och farligare än hon anat, pressas hon till gränsen för vad en ensam utredare kan bära.

Connelly visar återigen sin fingertoppskänsla för tempo. Han låter läsaren andas – men bara precis tillräckligt – innan nästa vändning kommer. Romanen lyckas vara både en nagelbitare och en undersökning av vad lojalitet och rättvisa verkligen innebär, särskilt inom ett system där allting kan vändas emot dig.

Connelly skriver med precision och respekt för både sina karaktärer och genren. Bida sin tid är mer än bara en deckare – det är en skarp kommentar om makt, skuld och vem som egentligen får skriva historien om vad som hände. Bida sin tid är en bok för dig som vill ha kriminalfiktion som både engagerar och utmanar.

Lämna en kommentar