I novellsamlingen Vålbunden levererar Nina Gildert en rad berättelser som rör sig i gränslandet mellan vardag och skräck. Det är historier där det till synes vanliga snabbt kan förvandlas till något mörkt och oförklarligt – ofta när man minst anar det.

Samlingen kretsar kring teman som rädsla, utsatthet och vad människor är beredda att göra när de pressas till sin gräns. I flera av novellerna utforskas hur långt vi kan gå för att skydda det som betyder mest för oss, och hur tunna gränserna ibland är mellan trygghet och hot. Den där känslan av att något inte riktigt står rätt till smyger sig på redan från början och förstärks i takt med att berättelserna utvecklas.
Precis som i författarens tidigare novellsamling 7 skräcknoveller är läsaren aldrig riktigt förberedd på vad som komma skall. Nina Gildert har en tydlig förmåga att bygga upp en till synes enkel situation som plötsligt tar en helt oväntad vändning. Twisterna kommer ofta snabbt och effektivt, vilket gör att flera av novellerna lämnar efter sig en obehaglig eftersmak.
Miljöerna känns nära och igenkännbara – något som förstärker skräckkänslan ytterligare. När det övernaturliga eller oförklarliga smyger sig in i vardagen blir kontrasten stark, och det är just där som många av berättelserna hittar sin kraft.
Vålbunden är därför en samling som passar särskilt bra för läsare som uppskattar kortare skräckberättelser med tydliga överraskningsmoment. Det är historier som gärna lämnar läsaren kvar en stund efter sista sidan – lite frusen, lite fundersam, och med känslan av att det okända kanske inte är så långt borta som man vill tro.