Det finns något befriande med en novellsamling som inte ber om ursäkt. Tio brickor och andra noveller kastar dig rakt in i situationer där insatserna redan är höga och där karaktärerna sällan får lyxen att förklara sig. Det är effektivt, ibland brutalt, och för det mesta väldigt underhållande.

Här rör vi oss genom en rad olika världar: från en pressad knarklangare som behöver prata av sig, till en ambitiös polis som fastnar bland dammiga arkiv men anar större saker under ytan. En livvakt som tappat greppet, ett minutiöst planerat militäruppdrag, en FBI-agent som väger varje detalj, och en mördare som jagar andra mördare. Det låter nästan som en överfull idébank, men det är just variationen som blir samlingens styrka.
Tempot är genomgående högt. Författaren slösar inte med utrymme utan skär direkt till det som betyder något: konflikt, driv och vändpunkter. Flera noveller landar med en tydlig knorr. Ibland förutsägbar, men ofta tillräckligt vass för att få en att stanna upp en sekund innan man går vidare till nästa.
Det som imponerar mest är kontrollen. Trots det korta formatet känns berättelserna sällan halvfärdiga. Istället finns här en precision i både språk och struktur som gör att varje novell bär sin egen tyngd. Det märks att det här är en författare som vet exakt hur man bygger spänning utan att överarbeta den.
Tio brickor och andra noveller är som en välgjord thrillerserie i miniformat: snabbt, tight och beroendeframkallande. Boken är perfekt för kortare lässtunder (dock med en tendens att göra dem längre än planerat).