Hem

I helgen debuterade Agnes Grahn som soloartist med sin första EP, Four Songs. Efter år av att ha backat upp stora artister som Benjamin Ingrosso och Ane Brun är det nu hennes egen musik som står i centrum. EP:n är en drömsk, akustisk resa fylld av berättelser som rör sig mellan förälskelse, avsked och personlig utveckling. Vi möter Agnes för att prata om resan till solodebuten, utmaningarna längs vägen och hennes musikaliska vision.

Från bakgrund till förgrunden

Agnes beskriver sin soloresa som något som legat och puttrat länge, men som hon först nyligen vågat förverkliga.
–Jag tror att jag är mindre rädd nuförtiden, och att det hjälpt mig att ta steget ut att spela in och faktiskt släppa musiken jag skriver. Tidigare skrev jag låtar och spelade dem live, men tyckte det kändes så vansinnigt läskigt att spela in. Jag kände att allt blev så definitivt då helt plötsligt, som att då skulle jag aldrig kunna ändra mig och min musik mer. Nu vet jag att det är okej att förändras, utvecklas och att vara många olika saker. Världen i allmänhet och kanske musikbranschen i synnerhet, vill gärna placera in dig i fack. Det vill inte jag, säger hon.

Med rötterna i tonårens soulband och en senare flört med poppen har Agnes landat i en mjukare singer/songwriter-stil med influenser från jazz och visa. Trots detta har vägen inte alltid varit rak.
– Mitt tonårsband var ett soulband och vi var väldigt inspirerade av band som typ Tower of power och den världen. Men den delen av mig lämnade jag lite när bandet slutade när jag var runt 20. Är dock så tacksam för den tiden, det gav mig otroligt mycket rutin att stå på en scen och möta en publik. Men mitt eget musikskapande har alltid rört sig runt visa, softare pop, jazz och singsong-världen. Även om jag precis efter bandet slutade var inne mer i någon slags Veronica Maggio-period där jag skulle göra den typen av pop. Men jag landade nog alltid tillbaka i att jag helt enkelt inte var den typen av pop-stjärne-artist-material. Vilket nog var en liten kris då, att jag kände mig lite töntig och gammal i mitt uttryck, men så känner jag inte längre. Jag har nog växt ikapp min egen musik kanske, haha.

Ett tema av relationer och utveckling

EP:n Four Songs speglar en förändringsprocess, både konstnärlig och personlig. Texterna är nära, vardagliga och rör sig ofta kring relationer eller självutveckling.

Jag vill att min musik ska kännas vacker men samtidigt ta tag i en. Att musiken tar med en på en resa kanske, både textmässigt och musikaliskt. Gärna en resa åt samma håll, haha! Nej, men jag tycker det är fint när det får limma. Och om lyssnaren får med sig ett eller annat ord från konserten vore det fint. Jag vill gärna försöka hitta nya sätt att förklara vardagliga, mänskliga skeenden

Låtarna, producerade av Norbert Lukacs, har fått en varm och mänsklig ljudbild, med inslag av akustiska instrument från musiker som Josefin Runsteen och Fredrik Hermansson. Agnes betonar vikten av att låtarna ska kunna stå för sig själva:
– Under hela min uppväxt lyssnade jag så vansinnigt mycket på Helén Sjöholm. Jag skulle inte säga att hon inspirerat mig så mycket musikaliskt kanske, dvs jag tycker inte att min musik låter som hennes. Men hennes sätt att ta sig an en sång eller en text. Hennes frasering och intonation. Alltså hon är min sångmoder, hon sjunger så mitt inre vibrerar. Det finns ingen som hon. Ja, du hör ju att jag älskar henne. Men rent musikaliskt har jag senaste året lyssnat mycket på amerikanska singersongwriters som Lizzy McAlpine och Kacey Musgraves. Och typ stora låtskrivare som Paul McCartney och Joni Mitchell. Det är något visst med välkomponerade, gedigna låtar. Dvs sånger som kan stå för sig själva och inte behöver all produktion runt omkring för att fortfarande stå upp. Det inspireras jag av.

Utmaningarna med att våga

Att gå solo har dock inte varit utan utmaningar, och Agnes berättar att hennes största hinder ofta är hon själv.
– Min största utmaning är absolut mitt eget huvud. Jag lägger så ofta krokben (eller fälleben som man säger på Hönö där jag är ifrån) för mig själv. Funderar så många vändor, målar upp scenarion, brottas med jante osv… Det är läskigt att ta sig själv på allvar tycker jag, mycket lättare att gömma sig. Men man lever bara en gång osv.

Hennes kreativa process är däremot mer intuitiv. En idé kan börja med ett ackord, en formulering i ett sms eller en melodi som dyker upp i duschen. Därifrån växer låten fram i en organisk rörelse mellan text, melodi och ackord.
– Det kan vara en klang i ett ackord som jag hör i någon annan låt, en formulering i ett sms från en kompis eller något jag hör på tunnelbanan, eller att jag står i duschen och smånynnar och att det kommer någon liten melodifras. Men ofta när jag hittat den där lilla ingången i en låt, det lilla fröet, så brukar jag sätta mig och brainstorma kring temat, eller känslan jag vill förmedla. Typ att jag skriver fritt kring det där ämnet eller den där situationen jag vill beskriva. Då brukar det ofta finnas bra grundmaterial till en text. Sen är det ett växelarbete och då brukar allting ske samtidigt. Text, melodi och ackord. I en enda härlig, kreativ röra.

En personlig release

Agnes beskriver EP:n som en ”rycka av plåstret”-release – ett sätt att äntligen sätta sina låtar fria.
– Jag har skrivit musik så länge jag kan minnas, men har de senaste åren haft en stark känsla av att ́jag måste göra något av det här ́. Jag tror de har varit den största inspirationen till den här releasen, att ta sig själv på allvar och våga, och som ordet release faktiskt betyder; att släppa ut något, att sätta sig själv fri

Med Four Songs bjuder Agnes Grahn in lyssnaren till en värld av drömsk melankoli, vardagliga betraktelser och starkt berättande. Det är en debut som vittnar om både erfarenhet och nyfikenhet – en början på något större.

EP:n ”Four Songs” finns nu tillgänglig på alla streamingplattformar.