Eric Palmqwist är tillbaka med sitt fjärde album, Människornas planet, och denna gång tar han ut svängarna rejält. Efter sina tidigare temaalbum, som behandlat allt från missbruk till separationer och psykisk ohälsa, går Palmqwist nu in i ett mer konfrontativt och rockigt ljudlandskap. Resultatet är en samling låtar som både utmanar och berör, med en råhet och ärlighet som känns i varje ton och textrad.
Ett hårdare och mer intuitivt sound
På Människornas planet har Palmqwist, tillsammans med producenten Ruben Engzell, skapat ett album som andas frihet och spontanitet. Han har lämnat den mer strukturerade popen och istället omfamnat ett hårdare uttryck, där distade gitarrer och skeva indierock-arrangemang tar plats. Det finns en kompromisslöshet i både produktionen och låtuppbyggnaden, där den klassiska strukturen med vers-refräng ibland överges till förmån för en mer intuitiv känsla.
– Låtarna fanns ju när jag gick in i studion, men vi ville våga vara avant-garde, säger Palmqwist. Vi struntade i uppbyggnad och stick och lät musiken bara få flöda. Jag ville också göra en, med mina mått, hård skiva. En rockskiva på svenska, liksom, inte en popskiva.
Det märks att det här albumet har fått växa fram utan begränsningar. Låtarna känns som välriktade slag mot vår samtid, där frustration och en känsla av maktlöshet inför världens tillstånd lyser igenom. Palmqwist ger oss en betraktelse av den värld vi lever i, men utan att bli predikande eller pekpinnig.
En tidsspegel med politisk underton
Tematiskt är Människornas planet en avbild av en orolig värld, där känslan av hopplöshet ibland tar över. Det är inte en partipolitisk skiva, men Palmqwist väjer inte för att ge sin syn på sakernas tillstånd. I låten ”KNK”, som står för ”Kejsarens nya kläder”, skildrar han en arbetsplatsträff från sin tidigare tjänst inom vården. Genom att blottlägga den absurditet som ibland finns i byråkratiska system, ger han oss en träffsäker och samtidigt sorglustig bild av maktlöshet på arbetsplatsen.
– Jag satt där och antecknade exakt vad den nya chefen sa, ord för ord, och skrev en låt utifrån det. Personen är ju snäll, men hen är en del av ett system, med det här public management-tänket. Mycket ’nu ska vi byta ut alla pärmarna här’, liksom. Och sen slutar hen mitt i pärmbytet. Och så kommer en ny chef och så gäller något nytt.
Låten blir på så vis en symbol för hur systemens maskineri rullar på, ofta utan hänsyn till människorna som påverkas av det. Det är en skildring som går rakt på sak, men samtidigt bär den Palmqwists karaktäristiska ton av både humor och vemod.
- Läs också: Eric Palmqwist släpper Allt kommer bli bra
Konstnärskap som expanderar – från ljud till bild
Albumomslaget och singelomslagen till Människornas planet är dekorerade med Palmqwists egna målningar, inspirerade av den belgiske konstnären James Ensor. Det är ett nytt uttryckssätt som han upptäckte av en slump, och som nu kompletterar hans musikaliska berättande. Palmqwist berättar hur han, under en sommar på Gotland, blev besatt av att måla och hur detta visuella skapande har blivit ett sätt att uttrycka sig på samma sätt som genom musiken.
– Jag har inte målat tidigare, men för tre somrar sedan köpte jag färg och ett staffli och såg en bild framför mig att jag skulle stå i trädgården och måla. Jag romantiserade det hela. Och då blev jag helt besatt av det och efter det började jag bara måla hela tiden!
Det är tydligt att Palmqwist är en konstnär som inte är rädd för att prova nya vägar. Detta återspeglas i Människornas planet, där han på ett personligt sätt förenar sitt musikaliska och visuella uttryck.
Människornas planet: Ett rakt album som tar plats
Människornas planet är ett album som inte håller tillbaka. Det är en skiva som går rakt på sak, både musikaliskt och textmässigt, och som tar plats på den svenska indiescenen med en kraft som få kan matcha. Palmqwists förmåga att skapa melodier med både ljus och mörker är fortfarande lika stark, men här kanaliseras den genom ett sound som är råare och mer intensivt än tidigare.
Med detta album visar Eric Palmqwist att han har mycket kvar att ge, både som låtskrivare och konstnär. Människornas planet är en påminnelse om att musik kan vara både en spegel av vår tid och ett rop på förändring. Det är en skiva som kräver att bli hörd – och som lämnar ett bestående intryck.
Kmag.se 