-
Bokrecension: ”UFO – Närkontakterna som skakat världen” av Clas Svahn
I ”UFO – Närkontakterna som skakat världen” tar Clas Svahn, ordförande i Riksorganisationen UFO-Sverige och en av Sveriges främsta ufo-experter, med läsaren på en fascinerande resa genom tid och rum. Boken utforskar några av de mest gåtfulla och oförklarliga fenomen som rapporterats av amerikanska stridspiloter och svenska vittnen. Genom berättelser om okända farkoster som dyker upp på radarskärmar, möten med mystiska varelser och till och med krascher i svenska sjöar, får läsaren en djup inblick i ett ämne som gått från populärkulturens marginaler till seriösa diskussioner i USA:s kongress.
Besitter en enorm kunskap i ämnet
Svahns erfarenhet och engagemang lyser igenom på varje sida. Efter att ha följt ufo-fenomenet i över 50 år och intervjuat både piloter och ögonvittnen, lyckas han på ett skickligt sätt balansera det okända och mystiska med en jordnära och skeptisk inställning. Han bjuder inte på sensationella lösningar, utan snarare på en nyfiken, men kritisk granskning av vad dessa fenomen kan vara. Boken är lika informativ som den är spännande och till och med det mest skeptiska sinnet kan inte undgå att lockas in i de frågor och gåtor som Svahn lyfter fram.
En av höjdpunkterna i boken är efterordet, där Svahn förmedlar sin syn på vad ufo egentligen kan vara. Hans nyanserade förhållningssätt, präglat av både kunskap och öppenhet, är en frisk fläkt i ett ämne som ofta omges av spekulationer och rykten. Samtidigt knyter boken an till den nyproducerade tv-serien om ufo som sändes under våren 2024, vilket ger en känsla av att ämnet är mer aktuellt än någonsin.
Svahn har också förmågan att göra ämnet tillgängligt och underhållande. Med sin varma och nästan mysiga berättarstil gör han det svårt att lägga boken ifrån sig. De många exemplen och detaljerade redogörelserna från både Sverige och resten av världen ger en bred och gedigen genomgång av ufo-fenomenet, från historiska fall till dagens moderna möten.
En bok som både fascinerar såväl som informerar
Sammanfattningsvis är ”UFO – Närkontakterna som skakat världen” en bok som både fascinerar och informerar. Clas Svahn lyckas kombinera sin djupa kunskap med en lättillgänglig och engagerande stil, vilket gör att läsaren hela tiden vill veta mer. Det här är en bok som inte bara tillfredsställer den som redan är intresserad av ufo, utan också ger en utmärkt introduktion för den som vill förstå vad som ligger bakom de mystiska fenomen som fortsatt förbryllar världen.
Titel: UFO – Närkontakterna som skakat världen
Författare: Clas Svahn
Utgivningsdatum: 2024-03-08
Förlag: Semic
Antal sidor: 384 -
Henrik Eklund: En Ny Röst på Den Svenska Musikscenen
Den svenska musikscenen har fått ett nytt tillskott i form av Henrik Eklund, en debuterande artist med ett unikt sound och en stark konstnärlig vision. Med debutsingeln ”Kolibri” tar Henrik sina första steg in i rampljuset och visar upp en djärv mix av synthpop och lyriskt djup som utmanar den svenska popgenren på ett sätt som få vågat tidigare.
En Dröm som Tog Form i Stockholm
Henrik Eklund är ingen nykomling när det gäller att följa sina drömmar. Vid 15 års ålder lämnade han hemstaden Enköping för att flytta till Stockholm, driven av en passion för musik och en vilja att förverkliga sina kreativa visioner. Under de senaste tio åren har han förfinat sina färdigheter genom utbildningar i både textförfattande och musikproduktion, och idag är han redo att testa sina vingar på allvar.
”För mig innebär artisteriet ett konstnärligt ansvar att inte kompromissa med låtarnas sound eller lyrik för att passa in i varken fack eller förväntningar”, säger Henrik. Hans inställning till musikskapandet är både ambitiös och kompromisslös, där han strävar efter att skapa tidlös konst som går bortom de kortsiktiga trenderna.
”Kolibri”: En Kraftfull Debutsingel
Den 9 augusti 2024 släpptes Henriks debutsingel ”Kolibri”, en adrenalinfylld synthpoplåt som han själv har skrivit, producerat och även regisserat musikvideon till. Låten är ett utmärkt exempel på Henriks karaktäristiska sound, som rör sig mellan kompakta rum med distade vokaler och storslagna landskap av gitarrer och synthar. Texten är noggrant utformad och rymmer både småskaliga vardagsbetraktelser och stora existentiella frågor.
En vän till Henrik beskrev ”Kolibri” som ”ett cyniskt beskrivande av hur man bäst når piss-nirvana”, något som Henrik själv tycker är både roligt och träffande. ”Kolibri” är, enligt Henrik, en sorts hjälpbok för de som känner sig vilsna i en verklighet präglad av sociala medier och algoritmer.
Konstnärliga Ambitioner utan Gränser
Henrik Eklund är en artist med höga konstnärliga ambitioner. Hans musik utmanar lyssnarens förutfattade meningar om vad svensk pop kan vara, och med Kolibri har han tagit ett första steg i att definiera sitt eget musikaliska universum. Men detta är bara början. Henrik planerar att släppa flera singlar under de kommande månaderna, alla med sin egen unika stil och teman, innan debutalbumet Statyer gör entré.
Statyer kommer att vara en personlig och mytologisk gestaltning av ett uppbrott, där lyssnarna tas med på en resa från Stockholms nattliv till antikens Grekland. Albumet lovar att bli en djupdykning i Henriks komplexa musikaliska värld, där varje låt erbjuder något nytt och oväntat.
Med en debut som Kolibri och stora planer för framtiden är Henrik Eklund en artist att hålla ögonen på. Hans musik är inte bara ett uttryck för personlig kreativitet, utan också en utmaning till den svenska musikscenen att tänka större, drömma större och våga mer.
-
Pom Poko tar ett Mognare Grepp med Albumet ”Champion”
Pom Poko är tillbaka med sitt tredje album, Champion, som visar upp en mer reflekterande och mogen sida av bandet. Efter år av turnerande och intensivt samarbete har bandet utvecklats till en starkt sammansvetsad enhet, där varje medlem bidrar till ett unikt och kraftfullt sound.
Pom Poko, bestående av Ragnhild Fangel Jamtveit (sång), Jonas Krøvel (bas), Martin Miguel Almagro Tonne (gitarr) och Ola Djupvik (trummor), har alltid varit kända för sin experimentella och energifyllda musik. Med Champion fortsätter de att utmana gränserna för vad som är möjligt inom deras unika musikstil, men med en nyvunnen känsla av mognad och självförtroende.
En paus med stor utdelning
Albumets tillkomst präglades av en paus från bandets vanliga intensiva samarbete, vilket gav medlemmarna möjlighet att reflektera över vad de byggt upp tillsammans. ”Det känns som att vi växer upp tillsammans,” säger Ragnhild.
”När det här albumet släpps har vi varit ett band i åtta år. Vi har blivit ett tajt gäng som nästan fungerar som en liten familj.”
Ragnhild, Pom Poko
Trots pausen i bandets samspel har Champion ett sound som är både moget och självsäkert. Det är första gången som bandet har valt att producera sitt eget album, vilket har gett dem fullständig kreativ frihet. Resultatet är en skiva som behåller bandets skarpa kanter men med mer utrymme för experiment och fördjupning. ”Det är lite mindre rörigt den här gången,” säger Martin. ”Låtarna är mer fokuserade och produktionen är mer precis.”
Titelspåret ”Champion” belyser det övergripande temat i albumet: frågan om vad det innebär att vara en mästare och hur ens mål kan förändras över tid. Ragnhild förklarar att låten handlar om att acceptera livets förändringar och att finna trygghet i att följa sina egna regler. ”Vi är inte mästare, men på sätt och vis är vi det ändå,” säger hon.
Pom Poko visar på stor bredd i sin repertoar
En annan höjdpunkt på albumet är låten ”My Family”, som sticker ut med sin kraftfulla refräng och är det närmaste Pom Poko någonsin har kommit en riktig arenarocklåt. Låten kombinerar bandets känsla för innovation med ett mer direkt och tillgängligt sound, vilket visar deras förmåga att balansera mellan det seriösa och det lekfulla.
Champion markerar också en utveckling i bandets låtskrivande, där de lyckas skapa starka melodier utan att förlora sin särprägel. Den inledande låten ”Growing Story” är ett exempel på detta, där bluesinfluenser blandas med garage-rock för att skapa en låt som känns både ny och bekant.
Ständig utveckling och nyvunnen mognad
Sammantaget är Champion ett album som visar upp ett band i ständig utveckling, med en nyvunnen mognad och självförtroende. Med en mix av seriösa teman och lekfulla inslag har Pom Poko skapat en skiva som inte bara kommer att tilltala gamla fans, utan också attrahera nya lyssnare. Bandet har vuxit, både som musiker och som människor, och Champion är ett bevis på deras fortsatta strävan efter att utforska och utvecklas inom sitt unika musiklandskap.
-
Tobias Arbo Släpper Debutalbumet ”Yellow Woods” – En Resa Genom Känslor och Förändringar
Med sitt nyligen släppta album ”Yellow Woods” tar Tobias Arbo ett djupt dyk i människans inre värld, där känslor av oro, kärlek och förgänglighet utforskas genom spröd pop med emotionella lager. I en exklusiv intervju berättar han om sin kreativa process, inspirationen bakom låtar som ”Pyre”, och vilka artister som påverkat hans musikaliska resa.
Tobias Arbo är i nära samklang med sina känslor
Tobias Arbos musik har beskrivits som en känslomässig resa, där varje låt är ett fönster in i hans själsliga landskap. När han talar om sin hjärtskärande låt ”Pyre”, beskriver han den som en ventil för att bearbeta en olycklig förälskelse. ”För mig utgjorde skrivandet av ‘Pyre’ samma typ av ventil som en dagbok,” säger Tobias. ”Jag kände mig som ett överfyllt moln som inte vet hur det ska regna ur sig allt inombords. Då kom ‘Pyre’ och blev ett utlopp.” För Tobias är låtskrivandet ett sätt att blotta sitt undermedvetna, på samma sätt som en dröm kan avslöja dolda tankar och känslor.
Hans debutalbum ”Yellow Woods” är ett verk som speglar de stora känslorna i vardagen, en process som Tobias beskriver som en resa genom sina egna inre konflikter. Albumet handlar om att förstå vem man är i förhållande till andras förväntningar, och han drar paralleller mellan detta och det gula trafikljuset – ett mellanläge där osäkerhet råder. ”Albumets titel, ‘Yellow Woods’, kommer från bilden av det gula lövet, redo för övergången, men som inte vågar släppa taget. Precis som skogen behöver släppa sina löv för att bli grön igen måste även vi människor släppa det gamla för att kunna växa på nytt” förklarar han. Genom albumets låtar utforskar Tobias denna känsla av att vara på väg, men samtidigt vara fast i det gamla.
Foto & copyright: Olof Grind Genialisk, men ändå ödmjuk
Att bli jämförd med ikoner som Sufjan Stevens och Bon Iver är något Tobias har svårt att acceptera, trots att de är stora inspirationskällor för honom. ”Både Sufjan och Justin är ju två låtskrivare jag inspirerats av sedan jag var tonåring,” säger han. När det gäller hans största utmaning som låtskrivare, nämner han vikten av att lyssna på sig själv med ärliga öron, utan att fastna i tankar om hur en låt ”borde” vara. Det är när låten ”hittar dig” som magin verkligen sker, menar Tobias.
Jag är verkligen en periodare där jag lyssnar på få album/låtar på repeat, men om jag skulle skala ner allt till 3 akter som influerat mig mest de senaste åren måste det nog ändå vara Phoebe Bridgers, Sufjan Stevens och Novo Amor.
Tobias musik handlar ofta om livets förgänglighet och den skönhet som finns i det tillfälliga. Han berättar att det är just denna förgänglighet som gör livet så vackert, även om det kan kännas smärtsamt. ”Att livet är ett konstant hej-och-hejdå vinkande och att detta är något vi inte kan rå över,” reflekterar han. Det är denna dualitet av sorg och skönhet som genomsyrar Tobias musik, och som gör hans verk så gripande.
”Yellow Woods” är ett album som inte bara fångar lyssnarens öron, utan även deras hjärtan. Med sin introspektiva och känslosamma musik har Tobias Arbo skapat ett verk som reflekterar både hans personliga resa och de universella känslor vi alla bär på. Det annorlunda upplägget, där varje låt känns som en inre dagbok, gör albumet till en unik och värdefull upplevelse som inte får missas.
5 snabba med Tobias Arbo
Om ”Pyre” skulle vara en film, vilken genre skulle den tillhöra och vem skulle spela huvudrollen?
En mix av “Aftersun” och “500 days of Summer”, så typ indie/drama/romance 🙂 Paul Mescal, inget snack om saken.
Om du bara fick spela en av dina låtar för resten av ditt liv, vilken skulle det vara och varför?
“Powerlines” från min första EP, då jag tror att den personligen är den viktigaste påminnelsen jag har till mig själv i låtform. Den sammanfattar den tematik som blev ingången för mig till att börja skriva egen musik.
Föreställ dig att du går in i en musikstudio som är en tidsmaskin. Vilken era eller artist skulle du helst vilja samarbeta med?
David Bowie 1971-1972 i Trident Studio, London, under inspelningarna av “Hunky Dory” och “The Rise and Fall of Ziggy Stardust”. Det är ofattbart att så mycket tidlös musik kan produceras under samma tak av samma människor under loppet av två år.
Om din musikstil skulle förvandlas till en maträtt, vad skulle det vara och hur skulle den smaka?
Långkok, gjutjärnsgryta, fast vårig snarare än höstig, tillagad under öppen eld och himmel! Haha.
Om du fick välja en animerad karaktär att ha som din sidekick på scenen, vem skulle det vara och varför?
Helt klart Kamaji från Spirited Away. Stencool i sina runda, Lennon-solglasögon. Och så har han jättemånga armar som jag tänker att han skulle kunna agera orkester med.
-
Bokrecension: Cara Hunter – En mördare i familjen
Cara Hunters senaste spänningsroman tar läsaren på en fängslande resa in i det olösta mordet på Luke Ryder, ett fall som har förbryllat både utredare och allmänheten i två decennier. Med en innovativ berättarstil som skiljer sig från det traditionella formatet, bjuder boken in till en interaktiv läsupplevelse där läsaren får agera både observatör och utredare.
En mördare i familjen
Luke Ryder, styvfar till den framgångsrika filmskaparen Guy Howard, hittades död i familjens trädgård i december 2003, vilket chockade hela Storbritannien. Trots en intensiv utredning och omfattande mediebevakning förblev fallet olöst. Tjugo år senare återupptas fallet när ett produktionsteam på Netflix bestämmer sig för att granska mordet på nytt, med målet att avslöja mördaren en gång för alla.
En bok med ett okonventionellt upplägg
Det som gör Hunter’s roman särskilt intressant är hur läsaren får följa utredningen på nära håll genom en rad olika medier. Boken är skickligt uppbyggd kring tidningsartiklar, sms-meddelanden, intervjuer och mejlkonversationer, vilket ger en mångfacetterad bild av händelserna och fördjupningen av mysteriet. Läsaren utmanas att själv försöka lösa mordgåtan genom att analysera bevis och uttalanden, parallellt med karaktärerna i boken.
Med varje ny ledtråd ökar spänningen, och man finner sig snart helt uppslukad av fallet. Hunter lyckas skapa en tät atmosfär och fånga det krypande obehaget som följer med olösta mysterier. Karaktärerna är trovärdiga och komplexa, och de olika perspektiven som presenteras genom intervjuer och andra dokument ger berättelsen en imponerande djupdimension.
Det är tydligt att författaren har lagt ner mycket omsorg på detaljerna, vilket gör det hela ännu mer engagerande. Denna okonventionella struktur är inte bara en gimmick, utan tillför verkligen något extra till läsupplevelsen. Det är som om man själv är en del av produktionsteamet, gräver efter sanningen och försöker sätta ihop pusselbitarna innan någon annan gör det.
En bok för dig som vill ha något nytt
Sammanfattningsvis är Cara Hunters senaste roman en uppfriskande nyhet inom spänningsgenren. Det annorlunda upplägget, där läsaren får delta i utredningen genom en rad olika medier, är både innovativt och oerhört effektivt. För den som är ute efter en roman som inte bara underhåller, utan också utmanar och engagerar på ett unikt sätt, är detta en bok som inte bör missas.
Titel: En mördare i familjen
Orginaltitel: Murder in the Family
Författare: Cara Hunter
Svensk översättning: Jan Risheden
Utgivningsdag: 2024-04-29
Förlag: LB Förlag
Antal sidor: 504 -
Allan Edwall 100 år uppmärksammas med bok och EP
Allan Edwall är en av de där sällsynta kulturpersonligheterna som lyckades bli älskad av en hel nation. Han var en person som inte bara gjorde avtryck, utan som berörde på djupet. Om Allan Edwall skulle ha varit vid liv idag, hade vi i år firat hans 100-årsdag. Hans bidrag till svensk kultur, genom film, teater, musik och litteratur, är så omfattande att det är svårt att sammanfatta hans betydelse i ett enda ord. Hans vän Erland Josephson beskrev honom träffande som ”udda på ett universellt sätt”, en beskrivning som fångar essensen av vad som gjorde Allan Edwall till en sådan unik och folkkär person.
Foto: Mattias Edwall Föddes 1924 i Jämtland
Edwall föddes den 24 augusti 1924 i Hissmofors, Jämtland, och hans karriär kom att spänna över flera decennier. Han var kanske mest känd för sina roller i Astrid Lindgrens älskade filmer, där han gav liv åt karaktärer som Anton i Emil i Lönneberga, Paradis-Oskar i Rasmus på luffen, Mattias i Bröderna Lejonhjärta och Skalle-Per i Ronja Rövardotter. Hans prestationer i dessa roller har etsat sig fast i det svenska kulturarvet och fortsätter att älskas av generationer av barn och vuxna.
Edwall – En man med många strängar på sin lyra
Men Allan Edwall var mycket mer än bara en skådespelare. Han var också en produktiv sångskrivare, musiker och författare. Hans visor, som kombinerar skärpa och känslighet, har blivit älskade inslag i svensk musikkultur. Visorna, ofta präglade av en viss vemodig humor och en djup humanism, speglar hans förmåga att ge röst åt de små och de tystade i samhället. Edwalls musikaliska verk har haft en särskild plats i mångas hjärtan, och det är därför särskilt glädjande att se hur hans arv fortsätter att vårdas och utvecklas.
Ögren med vänner uppmärksammar Edwalls musikaliska talang
Den 23 augusti 2024, dagen innan vad som skulle ha varit Allan Edwalls 100-årsdag, släppte musikern Daniel Ögren tillsammans med vänner en EP med tolkningar av Edwalls visor. EP:n innehåller låtar som ”Vaggvisa”, ”Plötsligt en dag”, ”Dystervals” och ”En kråka flög”. Ögrens tolkningar är både en hyllning till originalen och en nyskapande vidareutveckling av dem. Med influenser från artister som PJ Harvey och den svenska duon James & Karin, tillför Ögren och hans medmusiker något nytt och fräscht till Edwalls tidlösa visor.
Ögren, som är medlem i det grammisvinnande bandet Dina Ögon och en etablerad producent, har tidigare arbetat med några av Sveriges mest inflytelserika artister. I detta projekt har han samlat en grupp musiker som tillsammans ger Edwalls visor ett nytt liv. Resultatet är en EP som förväntas tilltala både gamla och nya lyssnare och som förhoppningsvis kommer att leda fler människor till att upptäcka och återupptäcka Edwalls musik.
Alla Allans Visor – Bok i coffe table-format
Parallellt med EP-släppet ges också en specialutgåva i bokform ut, där Allan Edwalls samlade verk inom visdiktningen presenteras. Denna omfattande utgåva, som kommer i ett elegant coffee table-format, innehåller tre CD-skivor med alla hans utgivna visor, alla vistexter och en längre biografisk essä av Johan Erlandsson. Här får vi också läsa texter och kommentarer av kulturpersonligheter som Göran Greider, Kristina Lugn och Björn Ståbi. Boken är rikt illustrerad med exklusiva fotografier, tagna av bland andra Edwalls son, Mattias Edwall, en framstående svensk fotograf. En otroligt vacker och genomtänkt bok som gärna får stå framme på en väl utvald plats.
Allan Edwalls kulturella arv är djupt rotat i svensk historia och fortsätter att inspirera och beröra människor. Hans förmåga att skildra det mänskliga livet i både stort och smått, med en blandning av humor, värme och allvar, gör honom till en av de mest älskade kulturpersonligheterna i vårt lands historia. Genom de kommande hyllningarna – både musikaliska och visuella – får vi återigen uppleva den storhet som var Allan Edwall. Hans verk lever vidare, inte bara som en del av vår kultur, utan som en påminnelse om vad det innebär att vara människa.
-
Recension: Äckligt, knäppt och läskigt förr i tiden av Sofi Hjort
Sofi Hjorts Äckligt, knäppt och läskigt förr i tiden lever verkligen upp till sitt namn. Boken är en fascinerande och underhållande samling av allt från blodiglar och böldpest till historiska svordomar och livsfarligt smink. Det här är inte en traditionell historiebok utan en livfull och ibland ganska grotesk inblick i sådant som ofta hamnar i marginalerna av historien – men som samtidigt är oemotståndligt fängslande.
Ett kreativt grepp om historien
Bokens största styrka är dess lättillgängliga språk och de korta, slagkraftiga texterna. Hjort lyckas göra historia rolig och tillgänglig för en bred publik. Genom att fokusera på de bisarra, makabra och ibland rent absurda aspekterna av det förflutna skapas en läsupplevelse som känns både lärorik och underhållande.
Boken är full av roliga och överraskande frågor som ger läsaren en ny syn på det förflutna. Exempelvis väcker kapitlet om bödelns vardag både rysningar och nyfikenhet, och insikten om vilka djur som fanns på Vasa-skeppet (och vilka som saknades) är lika oväntad som fascinerande.
Målgrupp och ton
En av bokens mest imponerande aspekter är dess förmåga att tilltala både historieälskare och de som kanske inte brukar lockas av ämnet. Den humoristiska tonen och de många bisarra detaljerna gör att boken aldrig känns torr eller överväldigande. Samtidigt lyckas Hjort förmedla djup och nyanser i sina ämnesval, vilket gör att boken aldrig känns ytlig trots sin lättsamma framtoning.
Perfekt för unga och nyfikna vuxna
Äckligt, knäppt och läskigt förr i tiden är särskilt väl lämpad för unga läsare och nyfikna vuxna som vill ha en snabb och rolig inblick i historiens mer udda detaljer. Den hade kunnat vinna ännu mer på illustrationer eller bilder för att förstärka det visuella intrycket, men texten i sig är så målande att det ändå inte känns som något stort avbräck.
Sammanfattning
Sofi Hjorts bok är en fängslande och annorlunda historiebok som får läsaren att både skratta och förfäras. Den är pedagogisk utan att vara tråkig, och Hjorts berättarstil gör det svårt att lägga den ifrån sig. En perfekt presentbok för både unga historieintresserade och vuxna som vill ha ett oväntat perspektiv på det förflutna.
Betyg: 5/5
-
”Jag har en bekännelse”
Jag har en bekännelse. Börjar här. Tar första bettet. Skottet. Försvar är sämsta anfall. Bekännelsen i fråga- jag har äntligen fått min efterlängtade tonårsidol. (Jag är inte ens tonåring). Det är augusti.
–
Att det är augusti är viktigt i sammanhanget. Centralt i fråga om att augusti är en månad på året vilken underkastas rubriken sommar. Vad finns på den svenska sommaren förutom florsocker som är luften, smekande regn och stank av midsommarkransblommor? Vad finns mer än frånvaro av veckodagar och dagar som är nätter, nätter som är dagar? Jag har ytterligare något på den svenska sommaren. Jag kastar fram Sommar i P1 fast jag vet att den bollen redan är fångad och begraven. I alla fall. Programmet bor i livmodern Sveriges Radio och heter bokstavligen SOMMAR. Sommar i P1 är svensk sommar.
Sveriges radios Sommar i P1 är svensk sommar och har genom ord gett mig min efterlängtade och försenade tonårsbesatthet. Kan det kallas postpubertalt? Orden som fött fixeringen är nu mitt skelett, det känns som jag stelnat till den första formen. Jag projicerar mig själv och det är ett övergrepp men jag är utan agens för jag är (nästan) tonåring och har fått en idol. Strömmande ord bärandes egna vingar har blivit mina stentavlor. Ord med vingar som händer och inte tänder i mörkret. Orden jag svamlar är ankare skymtandes under vågor av bärnsten. Orden är Caroline Ringskog Ferrada-Nolis och hennes Sommar i P1 är scenen.
För den som, likt mig, är förtrogen med Ferrada-Nolis utgivna böcker och medverkande i kUlTuReN som både skribent och poddare är inte hennes Sommar i P1 en total överraskning. För den som, likt mig, tidigare slukat Ferrada-Nolis ord erbjudna i skrift och diverse samtal är delar av programmet en repetition men just därför är orden drogen för abstinensen. Konsekvensen de hyser skapar djup, gräver sig allt längre in för att de är på riktigt. Caroline Ringskog Ferrada-Nolis Sommar i P1 är inte ett eko utan det är fenomenet av att det ena växer från det andra. Där bor vattenmärket på slagkraften. Programmet fungerar som bekräftande backspegel för det hon tidigare producerat. Det både lägger grund och tar höjd.
Ringskog Ferrada-Nolis Sommar i P1 slår mig i ansiktet med hur många insikter en enskild människa kan nåla fast i ord på anslagstavlan som kanske är livet. Ord som i en tyst utgivelse skänker bilden att de alltid varit, och alltid kommer vara, formade precis som de lämnats utan att kräva envälde. Tidlöshet som en valuta så god som någon. Programmet skapar ett allt-i-ett helt bortanför måttstocken om less eller more really is more. Står på egna ben och bär vingar. Programmet smyckas av låtar som i min idolisering är broar både inom och utanför dramaturgin. En bro som sträcker sig över flera öar. Programmet infekterar mig med fascination över hur en enda människa kan rymma förmågan att hårt utge saker precis för vad de är och andra gånger mjukt återskapa en orange himmel just som den känns. Det är orimligt och självklart.
Det här är en rekommendation. Det är fortfarande augusti.
-
Cigarettes After Sex: En Förtrollande Återkomst med ”X’s”
En Introspektiv Resa
För tio år sedan hade Greg Gonzalez, frontfiguren i Cigarettes After Sex, en svår Alla hjärtans dag. På väg till en spelning, hjärtekrossad och hopplös, fann han tröst i Sades ”By Your Side” som spelades på repeat under bilresan. Denna upplevelse har följt honom sedan dess och inspirerat honom till att skapa musik som fångar den känslan. ”Jag tänkte, hur gör jag en skiva som känns så?” säger Gonzalez.
Kärlekens Smärtsamma Skönhet
Med varje utgivning har Gonzalez varit trogen sitt tema: kärlek. Från den första EP:n 2012, det självbetitlade debutalbumet 2017, till ”Cry” från 2019, har hans musik alltid handlat om kärlekens olika faser och känslor. Den senaste LP:n, ”X’s”, fokuserar dock främst på en specifik relation som varade i fyra år. Gonzalez beskriver skivan som ”brutal” och ser den som en nödvändig katarsis. Han säger: ”Jag måste verkligen skriva om det, sjunga om det, ha musiken, och sedan kan jag börja analysera och lära mig av det.”
Gonzales säger vidare att: ”Skivan känns brutal, ärligt talat. Jag skulle kunna sitta och prata om den här förlusten med någon, men det skulle inte skrapa på ytan. Jag måste verkligen skriva om det, sjunga om det, ha musiken, och sedan kan jag börja analysera och lära mig av det. Eller bara återuppleva det – på ett bra sätt. Jag har inte den där Eternal Sunshine-grejen att vilja glömma.”
Musikaliska Influenser och Stil
Musikaliskt har Gonzalez rört sig bort från de tidigare 50- och 60-talsreferenserna till en mer subtil 70/80-tals slow dance-vibe. Men Cigarettes After Sex behåller sin signaturstil: användningen av reverb och rymd, och Gonzalez lugnande, androgyna sång. Denna gång spelades sången in när Gonzalez fortfarande var djupt försjunken i sin sorg, vilket ger albumet en autentisk och rå känsla.
Jag önskar att jag hade kunnat ta mig ur den här klaustrofobiska mentaliteten och varit tacksam för allt som hände. Det är bara slutet på en romans och jag försöker verkligen att se det vackra i det.
Låtarna som Berättar Historien
Albumet ”X’s” består av tio spår som var och en fångar olika aspekter av relationen och känslorna som följde med den. Från ”Dreams From Bunker Hill” som nostalgiskt ser tillbaka på relationens början, till ”Tejano Blue” som reflekterar över evighetens möjligheter, är varje låt en del av en större berättelse. Den avslutande låten ”Ambien Slide” hanterar smärtan av en upplösning som ingen av parterna kan lindra eller förlåta, vilket ger albumet en passande och känslosam avslutning.
En Verklig Skatt i Musikvärlden
Cigarettes After Sex har alltid haft en förmåga att skapa musik som känns både tidlös och aktuell. ”X’s” är inget undantag. Det är ett album fylld med känslor, introspektion och musikalisk skönhet. Gonzalez förmåga att konfrontera sina känslor och omvandla dem till konst gör detta album till en av deras bästa verk hittills.
För de som har följt bandets resa är ”X’s” en efterlängtad och värdig uppföljning. Och för nya lyssnare erbjuder det en perfekt ingång till den förtrollande världen av Cigarettes After Sex. Missa inte denna musikaliska pärla som släpptes den 12 juli i år.
-
Hommage till ett hjärta
Regn som slår mot asfalt: sinnebilden av halvslutna ögonlock. Stegen dämpas men känns mer än annars. Vatten letar sig in genom skorna. Tår som begravs i en filt av fukt. Värme stiger och kyla dödar.
Tydligen, uppenbarligen, kanske verkligen och kanske inte alls. Kärlekens dag i kärlekens stad. Tomheten sväljer och spottar. Importerade rosenblad är oundvikligt grå. Spyor av blodröd sprödhet. Hur beskriver man en färg? Är mitt hjärta rött? Sökmotorer går varma. Jag önskar och jag tror.
Kedjade traktorhjul kör över bröstkorgen. Tur och retur i evighet. Det finns inga tårar utan rädsla. Det finns ingen rädsla utan ett hjärta. Skönhet smärtar. Kärlek? Sorg är priset för att älska. Andetag är pinnar av sten i en trappa utan hus. Ingen får någonsin betalt. (kärleks)försäkring?
–
Blomblad strösslas över trottoarer, ankommer rinnandes från obestigliga höjder. Handflator stryks mot ryggslut. En tyngd utan vikt, rörelse i omärkbar riktning. Köer konturerar labyrinter. Tungor i alla munnar. Tomma soppåsar och bortglömda frimärken. Bud utan avsändare. Plastbestickskross och nyinköpta vaser. Allt är sjukt äckligt. Räddningen är pervers.
Ensamheten förs framåt i parad. Höger fot vänster fot i rundgång, ett ljudlöst eko. Aldrig har gator uppfyllts mer av tomhet. Aldrig har något varit så fyllt till bredden av ett ingenting. En timme är en minut. Ibland räcker tiden inte till. Obegränsad är den värsta mängden. Minimum av maximum. Ett rum utan väggar projicerar blickar från alla håll. Det andra är föremål för det ena – existerar som bild i motstående spegel. Hud under fingertoppar, kolsvarta ögonfransar mot bomullstyg. Tårar väller över mållinjen. Torra tårar? Våta tårar? En blandning av sött och salt.
–
Hjärtat springer gatlopp innanför köttet och rinner genom blodet. Allt är spruckna fasader. Innanmäten av marsipanros.
–
Starten i ett regnigt Paris en alla-hjärtansdag. En yttre gräns på en regnig gräsmatta i ett högsommar Sverige. Bokstäver rinner genom sekunder. En sorgesång utan melodi. En hyllning täckt i bomull och sprucket glas. Separationen genom kropparna, föreningen i handlingen och de tysta orden. Det handlar om den allsmäktiga ensamheten. Tårarna som amputeras vid synen av försöket.
Att blommor kastas från en balkong till mottagande händer och lånade köksbord. Att ett hjärta tappas till marken, dess vakuum trycks undan av en annan kropp. Det handlar om en insikt. Det är ett svek. Födelsen bakom galler av hud. Bräckligheten stigandes ur frånvaron av verklighet. Darrningen i väven av begär och illusion. Scenen är tiden som ramen för konstverket att leva. Allt är pjäsen. Det finns en puls i att älska och förlora.
Ett tack och det är ett förlåt riktat till försöket. En hyllning och utropad ära till vågen av människa sköljandes över stranden av omständighet. Ett hommage till det ensamma hjärtat. En regnbåge i rosenrött och silvergrått.
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Kmag.se 