Hem

Med Under Different Skies blickar Elina både bakåt och inåt – en samling låtar som vilat i det tysta i flera år, men som nu får ta plats med varsam styrka. I samtal med Kmag berättar hon om den kreativa processen, självinsikterna som kommit med tiden och varför hon först nu är redo att dela de mest personliga kapitlen i sin låtskatt.

Din nya EP känns väldigt nära och naken – hur visste du att det var just de här låtarna och den här känslan du ville dela med dig av nu?

Dom här låtarna har legat och dammat i hur många år som helst och har av olika anledningar inte fått chansen att komma ut förrän nu. Många gånger påbörjar man kanske en EP- eller album process med en nyskriven låt som sätter tonen för resten, men i detta fallet kände jag att jag ville ta tillfället i akt att få gräva lite i arkivet. Det kändes viktigt att få dom ur systemet. Jag tror att det mesta jag skriver kommer från en väldigt sårbar plats, det är detdär allra innersta som man försöker förmedla i texterna och musiken. Så det känns fint att höra att det upplevs så även hos mottagaren! 

Du nämner att EP:n är född ur en inre resa. Kan du beskriva hur det inre landskapet såg ut när du skrev låtarna – och hur det har förändrats sedan dess?

I och med att vissa av låtarna nästan är tio år gamla så har det blivit som en liten tidsresa för mig att göra den här EP:n. Jag minns så tydligt vem jag var när jag satt och skrev t.ex ‘Freeze the tide’ – jag hade precis börjat plugga musik som nittonåring och visste ingenting om någonting mer än att jag brann för att skriva. Det har hänt så mycket sedan dess i självutveckling men på något sätt känns det fortfarande som att det “nuvarande” jag kan relatera till det dåvarande jag. Bara att jag har mer livserfarenhet och lite mer trygghet i mig själv. Rent känslomässigt har det nog ändå löpt någon sorts röd tråd genom musiken ända sedan dess faktiskt.

Många låtar kretsar kring kärlek som tar slut, men inte nödvändigtvis försvinner. Vad har du själv lärt dig om förlust och acceptans genom att skriva om det?

Massor. Jag tycker att det är en så otroligt komplex situation att bryta upp med en människa som man fortfarande älskar på flera plan, och jag har nog försökt att hitta ett sätt att förhålla mig till det och bearbeta det med hjälp av musiken många gånger. Man formas ju så mycket av kärleksrelationer både på gott och ont, och man kliver ut ur dom som en förändrad människa. Det är sorgligt men väldigt stort och vackert att orka släppa taget om varann för att man vill ge varandra en chans att bli lyckliga. Det är på något sätt den ultimata kärlekshandlingen i min värld. Att man älskar varann så pass mycket att man låter varann gå när man vet att man aldrig kommer kunna må bra tillsammans. Det känns som ett ämne som går att skriva om i all oändlighet. 

Titeln ”Under Different Skies” antyder både geografiska och känslomässiga skift. Vad representerar himlen i den här metaforen för dig?

Jag ville att titeln skulle antyda något kring parallella universum och “vad som kunde ha blivit men aldrig blev”. Ungefär som “..i en annan livstid kanske allting hade fungerat mellan oss två.” Lite bitterljuvt sådär, någon sorts hommage till potentialen som fanns men som inte räckte hela vägen.

Du har beskrivit den här EP:n som ett verk där du känt dig ovanligt närvarande. Hur påverkar den närvaron själva skapandeprocessen?

Majoriteten av åren jag jobbar med musik har jag kämpat massor med utmattning och ångest som har genomsyrat det mesta och gjort det svårt att känna sig fullt ut “där”. Så att få skriva en EP i lugn och ro och på en trygg plats i livet har gjort jättestor skillnad i hur närvarande jag varit i studion, hur jag mått under tiden jag jobbat och hur jag känt kring resultatet. Man pratar ju ibland om att många upplever att dom skapar som bäst när dom mår som sämst och går igenom tuffa perioder men för mig har det alltid varit tvärtom. Jag måste vara i någorlunda balans för att överhuvudtaget kunna skapa något alls. Så det har varit en väldigt harmonisk process denna gången just för att jag helt enkelt mått så pass mycket bättre. 

Du jobbar med minimalistiska arrangemang tillsammans med producenten Arvid Persson – hur vet ni när en låt är “färdig” i en så avskalad process?

Det är så sjukt svårt att känna sig färdig! Man måste nästan ha en deadline för att kunna slita sig, det går att pilla med detaljer i evigheter om utrymmet ges. Så man får försöka begränsa sig. Det är så himla enkelt att överarbeta något för att man hela tiden vill överträffa sig själv eller leta efter detdär som finns runt hörnet. För oss har det handlat mycket om att fånga en känsla, och att inte polera för mycket. Vi ville behålla känslan av one-takes, av råhet och våga ha kvar skavanker i gitarrspel eller sång för att få en genuinare känsla. Det har varit en utmaning när man gärna vill rätta till saker och ting, men jag tycker att magin väldigt ofta sitter i imperfektionerna.   

Vad är det mest sårbara ögonblicket på EP:n för dig personligen?

Jag skulle nog ändå säga att det är innebörden i ‘Follow you’, just för att jag skrev den vid en tidpunkt då jag mådde väldigt dåligt i den relationen jag var i och längtade efter att få må riktigt bra tillsammans med någon. Nu gör jag det, och att få arbeta klart den låten när jag helt plötsligt är på dendär platsen i livet som kändes så långt borta då, är en så knäpp känsla. Sen att skriva en låt om en väldigt simpel känsla, att bara vilja förlora sig i någon, är ju väldigt sårbart i sig och läskigt, även om det är förmedlat i en lycklig låt. 

Du har skrivit för stora popnamn som SZA och Maroon 5 – vad händer inom dig när du skriver för andra jämfört med när du skriver för dig själv?

Jag tillåter mig nog att ha en lite större distans till det jag skriver med andra och till andra, även om jag såklart känner mig väldigt investerad även då. Man vill ju förmedla någon annans upplevelse och känslor på det optimala sättet. Det är klurigt att kompromissa musikaliskt – det är en utmaning att t.ex släppa taget om idéer man tror på väldigt starkt men det är också det som gör att man kan ta sig till platser man aldrig någonsin hade kunnat ta sig till själv. Det är absolut blandade känslor men ett grymt sätt att få växa som låtskrivare. 

Vad skulle du vilja att människor tar med sig efter att ha lyssnat på ”Under Different Skies”?

Att våga följa hjärtat. Att kanske hitta mod att lämna en situation man inte mår bra i, och våga hoppas på att det finns någonting annat där man kommer vara lyckligare. Jag ville försöka förmedla något hoppfullt även i dom lite dystrare låtarna, just för att smärtan i att förinta sig själv i en trasig relation eller situation är så mycket större än smärtan i att lämna – även om vi oftast är rädda att det ska bli precis motsatsen.

Vad får dig att känna att du ”hittat hem”, både musikaliskt och själsligt?

Jag började inse att jag behöver leva för mig själv och ta mina egna behov på allvar för några år sen, och det gjorde all skillnad för mig. Att ta hand om måendet, bo på en lugnare plats och hitta en hälsosam distans till jobbet har gjort under för kreativiteten och för hälsan. Det är så tydligt nu att allt det där går hand i hand för mig. Det är fortfarande en process jag är i, och jag tror den kommer att pågå genom hela livet. Man blir aldrig fullärd, men det är också det fina. Det finns alltid sätt att växa på som människa. 

Elina gör himlarna till sina

Under Different Skies känns som en inbjudan – att våga stanna kvar i det som skaver, men också att se ljuset i sprickorna. Elina fortsätter att röra sig med varsamhet mellan intimitet och styrka, och med sin nya EP visar hon att hon inte bara hittar nya himlar att skriva under – hon gör dem till sina.