• Recension: En värld av virkning – snygga projekt utan krångel

    Vi virknördar har haft koll på MYO, Make Your Own, ett bra tag. Därför var förväntningarna minst sagt höga när En värld av virkning landade hos oss. Skulle boken lyckas leva upp till det som gjort MYO så populärt? Det vill säga deras enastående talang att göra hantverk enkelt, snyggt och tillgängligt?

    Svaret är ja.

    En värld av virkning innehåller 29 virkprojekt och är uppdelad i tre kategorier: inredning, väskor och kläder. Det gör det enkelt att bläddra fram till den typ av projekt man är sugen på för stunden. Här finns både projekt för den som precis börjat virka såväl som för den som redan har mååånga timmars virkande bakom sig.

    Det vi framför allt gillar i En värld av virkning är att mönstren är snygga, samtidigt som instruktionerna är relativt lättolkade. Varje projekt har dessutom en beskrivning med de vanliga virktermerna, vilket gör mönstren tillgängliga för en stor bredd av virkningspubliken, oavsett erfarenhet.

    För den som är helt ny på virkning, eller tycker det är lättare när någon visar finns dessutom videoguider. Det är ett stort plus.

    Boken känns dock inte som en ren nybörjarbok, trots att den absolut fungerar för den som aldrig hållit i en virknål tidigare. Vi tycker nog ändå att den lyckas den täcka in ett ganska brett spann. Den relativt nya virkningsentusiasten får tydliga projekt att växa med, medan den som virkat länge kan använda boken som inspiration och hitta projekt som går snabbt att sätta igång med.

    Just inspirationen är också en av bokens främsta styrkor. En värld av virkning är en sådan bok man gärna sitter och bläddrar även när man egentligen inte hade tänkt börja på något nytt projekt (som att någon virkare någonsin tänkt att den inte behöver starta ett nytt projekt – tillåt oss skratta). Sen är det förstås en annan sak hur många UFO:n (unfinished objects) man egentligen behöver ha hemma…

    MYO:s tanke om att hantverk ska vara modernt och tillgängligt märks tydligt genom hela boken. Det finns ingen känsla av att man måste vara expert för att våga prova, vilket vi verkligen gillar med den här boken. Samtidigt blir aldrig projekten så pass enkla att en van virkare tappar intresset.

    För oss som redan haft koll på MYO var det roligt att se att deras koncept fungerar mycket bra även i bokform. En värld av virkning är snygg, lättillgänglig och framför allt användbar. Så vi har egentligen bara en fundering kring det hela, och det är när vi får en uppföljare?

  • Trabelsi imponerar direkt med dubbelsläppet ”Donuts on the Sea” och ”XP75”

    Det är inte varje dag en debutartist känns självklar redan från start, men Trabelsi gör precis det. Med de nyligen släppta singlarna ”Donuts on the Sea” och ”XP75” presenterar han ett uttryck som känns både genomtänkt, personligt och internationellt på samma gång. Vi anar redan nu att detta bara är början och känslan är stark att vi kommer få höra betydligt mer från Trabelsi framöver.

    Trabelsi

    Bakom artistnamnet hittar vi Simon Trabelsi, uppvuxen i Luleå men formad av många år i både Kalifornien och Atlanta. Det märks tydligt i musiken. Här möts norrländskt vemod och amerikansk västkustkänsla i ett sound som lyckas kännas både rått och självsäkert utan att tappa närheten. Det finns ett naturligt driv i låtarna, men också ett djup där identitet, tillhörighet och erfarenheter får ta plats på riktigt.

    Debutsingeln ”Donuts on the Sea” är skriven tillsammans med Zacke och Anders Rensfeldt från Movits!, medan produktionen gjorts ihop med Fritihof Stenvall. Resultatet är en låt som rör sig mellan reflekterande texter och ett avslappnat men samtidigt tungt groove. Samtidigt visar ”XP75” upp ytterligare en sida av Trabelsi och stärker känslan av att han redan nu har hittat ett eget uttryck.

    Men trots starka samarbeten känns det aldrig som att Trabelsi hamnar i skuggan av någon annan. Tvärtom kliver han fram med en röst och ett perspektiv som sticker ut i dagens svenska hiphopscen.

    Det mest intressanta är kanske hur naturligt Trabelsi lyckas väva samman olika världar i sin musik. Sverige, Tunisien och USA blir inte bara geografiska platser utan också delar av ett större identitetssökande som genomsyrar låtarna. Det ger musiken både tyngd och trovärdighet utan att den känns överarbetad eller tillrättalagd.

    Vi ser redan fram emot att få uppleva Trabelsi live framöver. Känslan är att de här låtarna kommer växa ytterligare på scen och att det här är en artist som har potential att bli något riktigt stort de kommande åren.

  • Mon Rayon tillbaka med nya singeln ”One of a Kind”

    Det finns band som låter bra på skiva och så finns det band som lyckas skapa en helt egen värld kring sin musik. Mon Rayon tillhör definitivt den senare kategorin. Nu är duon tillbaka med nya singeln ”One of a Kind”, första smakprovet från det kommande debutalbumet som släpps i höst via Flak Records.

    Här på Kmag har Mon Rayon länge varit något av en redaktionsfavorit. Deras sätt att blanda barockpop, fransk sextiotalsestetik och organiska arrangemang känns både tidlöst och uppfriskande eget i dagens musikklimat. Och för er som ännu inte sett dem live kommer här en tydlig rekommendation: håll koll på kommande spelningar. Mon Rayon är nämligen ett band som växer ytterligare på scen, där låtarnas detaljrikedom och improviserade nerv verkligen får utrymme att blomma ut.

    Bakom Mon Rayon hittar vi Josef Ask och Christoffer Zetterlund, som själva beskriver musiken som levande och organiskt spelad. Inspirationen hämtas från allt mellan fransk pop från 1960-talet, stora stråkarrangemang och klassiska orkesterinfluenser. Resultatet blir något som känns både nostalgiskt och märkligt svårt att placera i en tydlig genre. Kanske är det också just därför bandet sticker ut så mycket.

    Nya singeln ”One of a Kind” skrevs i Miloco Studios i London tillsammans med producenten Charlie Hugall, känd för samarbeten med bland andra Florence + The Machine och Celeste. På låten gästar dessutom Vira Milton med en varm och soulig röst som passar perfekt ihop med Mon Rayons mjuka och filmiska ljudbild.

    Fjolårets EP ”Post Romantic Stress Disorder” gav redan en tydlig bild av bandets melodikänsla och ambitioner, men ”One of a Kind” känns som ett ännu större steg framåt. Det är storslaget utan att bli pompöst och detaljrikt utan att tappa värme. Om resten av debutalbumet håller samma nivå finns det goda chanser att Mon Rayon blir ett namn betydligt fler kommer ha på läpparna innan året är slut. ❤

  • Biorecension: Kraken

    I Kraken kastas vi rakt ner i de kalla, mörka djupen vid Sognefjorden. Långt där nere har något uråldrigt vaknat, och det rör sig uppåt. Mot ytan. Och snart är den tidigare friden ett minne blott i den sömniga lilla byn vid fjordens rand..

    Filmen tar sin tid i början. Tempot är märkbart långsamt när marinbiologen Johanne Berge anländer till den drabbade byn och de första mystiska tecknen rullas ut. Det är stämningsfullt och snyggt uppbyggt, absolut – men det dröjer lite för länge innan det verkligen händer något. Samtidigt finns det något att respektera i hur regissören Pål Øie vågar låta atmosfären ta plats, snarare än att stressa fram action.

    Men när filmen väl växlar upp – då gör den det med besked. Spänningen skruvas åt, hotet känns plötsligt påtagligt och den där krypande känslan av något uråldrigt under ytan får fullt spelrum. Här lever filmen upp till sina ambitioner och bjuder på den monsteraction man hoppats på.

    Vi ska vara ärliga: vi har en svaghet för berättelser om skräckinjagande tingestar som lurar i djupet. Förväntningarna på Kraken var därför höga. Och på flera sätt infrias de också. Samtidigt hade vi gärna sett ännu mer av själva monstret. När Kraken väl visar sig är det effektfullt, men man lämnas ändå med känslan av att filmen håller tillbaka lite för mycket på sitt starkaste kort.

    En som däremot inte håller tillbaka är Sara Khorami, som levererar en utmärkt skådespelarinsats. Hon bär filmen med en närvaro som gör att man investerar i berättelsen även under de långsammare partierna, och hennes tolkning av Johanne ger både tyngd och trovärdighet åt det övernaturliga dramat.

    Sammanfattningsvis är Kraken en film som kanske famlar lite lätt i starten, men som hittar sin kraft längre fram. Vi uppskattar verkligen temat och hoppas på en våg (pun not intended) av fler filmer inom samma genre framöver. För när nordisk monsterfilm fungerar så här pass bra, då finns det definitivt mer att hämta från djupet.

  • Sommaren börjar nu – Gröna Lund slår upp portarna för en ny säsong

    I morgon, den 25 april klockan 12.00, är det äntligen dags: Gröna Lund öppnar för sitt 143:e år – och det med besked. Årets säsong bjuder på fler nyheter än på länge, både för den som jagar adrenalin och för den som helst håller sig på marken.

    Kmag var på plats under gårdagens pressvisning och kunde konstatera att 2026 ser ut att bli ett riktigt starkt år för nöjesparken. Bland årets tillskott finns inte bara nya attraktioner, utan också en rad kulinariska nyheter. Vi snackar bland annat smarriga sushiburritos och kryddiga K-popcorn. Två snacks som lär bli självklara stopp under en dag på området.

    Två nya åkattraktioner – testade och godkända

    På åkfronten är det dubbla premiärer. Den ena nyheten är Spindeln, en så kallad “Super Jumper” och den första i sitt slag i Sverige. Här kombineras studs, snurr och fart i ett tempo som matchas med attraktionens egen musik.

    spindeln gröna lund

    Den andra nyheten är Kpop Bumpers – en radiobilsliknande upplevelse där krockar möter K-pop. Attraktionen är en del av K-street, ett nytt färgsprakande område inspirerat av den sydkoreanska popkulturen, komplett med mat, spel och till och med ett lyckohjul där man kan vinna K-beauty-produkter.

    Kmag:s barnpanel fick provåka båda nyheterna och omdömet var tydligt: det här är succéer.

    Mer än bara karuseller

    sushiburrito och storvinst från gröna lund
    Sushiburrito och en storvinst från Gröna Lunds K-beauty-lyckohjul

    Men Gröna Lund är långt ifrån bara åkattraktioner. För den som inte är sugen på att snurra runt finns ett fullmatat konsertprogram att luta sig mot. Över 60 spelningar väntar under sommaren på Stora och Lilla Scen.

    Ett tips är att satsa på Gröna Kortet, som ger fri entré till samtliga konserter hela säsongen – ett ovanligt prisvärt sätt att få en sommar fylld av liveupplevelser.

    Extra kul är att man försökt tillmötesgå en väldigt bred skara av lyssnare. I sommarens program för Grönan Live hittas exempelvis Petter, Roc Boyz, Joakim Lundell, Anthrax, E-type, Hooja och mycket mer.

    En säsong att se fram emot

    Med nya attraktioner, nya smaker och ett gediget musikprogram går Gröna Lund in i säsongen med höga ambitioner. Och utifrån det vi fick ta del av och uppleva på pressvisningen igår, ser det ut som att Gröna Lunds besökare har en fin sommarsäsong att se fram emot.

  • Fägring aktuella med nya singeln “Glöder”

    Fägring är ett band vi på Kmag har följt ett tag. Nyligen släppte de sin senaste singel ”Glöder”, vilken för tankarna till en ung Håkan Hellström som sätter varje ton.

    Den nya låten visar upp bandets styrka i att balansera det avskalade med det känslomässigt laddade. “Glöder” är, med bandets egna ord, en simpel låt – kanske till och med nonchalant simpel – men det är just i den enkelheten som Fägring hittar sitt uttryck. Resultatet är en energifylld och melodiös poplåt som fastnar direkt, utan att för den skull kännas ytlig.

    “Glöder är simpel, kanske nonchalant simpel, men vi är rätt bra på att få det att se svårt ut. Men det var skönt och kändes hemma att ge sig på att göra en riktig poplåt, utan vidare eftertanke eller oro om vad folk ska tycka.”

    Det finns en tydlig ambition här – att skala bort överbyggnaden och istället låta känslan stå i centrum. Samtidigt bär låten på ett tydligt driv, där idén om en snärtig poplåt med rötter i klassisk indie snarare landar i något mer levande och kraftfullt. “Glöder” handlar om att aldrig låta lågan slockna, och det märks i både uttryck och energi.

    ♠️ Läs också: Fägring levererar nostalgisk käftsmäll

    Fägring har länge varit något av indiesveriges bäst bevarade hemlighet. Med en stadig ström av spelningar runt om i landet har de byggt upp en lojal publik. Sedan debut-EP:n Rockpsalm (2022) och vidare till albumet Obalans har bandet rört sig från det gitarrbaserade till något mer expansivt.

    Med de senaste släppen, där “Porslin” från 2025 banade väg, och nu “Glöder”, fortsätter Fägring att utforska teman kring utanförskap och sökandet efter en plats att kalla hem. Det är musik för de som inte riktigt passar in. Och kanske just därför träffar den så rätt.

  • Videopremiär hos Kmag: Michael Warren – “3rd Avenue Pigeon Man”

    Kmag presenterar idag videopremiären av “3rd Avenue Pigeon Man” – den nya singeln från den polska låtskrivaren, kompositören och producenten Michael Warren. Det är ett lågmält men kraftfullt spår som borrar sig rakt in i teman som ensamhet, utanförskap och mänsklig sårbarhet.

    Singeln följer upp debuten “Mad Men of Ballard”, som tidigare fått uppmärksamhet av etablerade musikmagasin. Med “3rd Avenue Pigeon Man” fördjupar Warren sitt uttryck ytterligare och rör sig obehindrat i gränslandet mellan dark folk, blues och alternativ rock. Resultatet är en dov indieballad med ett avskalat arrangemang och en tydlig litterär nerv.

    Bakgrunden till låten är ett starkt personligt möte i centrala Seattle. Warren berättar själv om en hemlös man han såg röra sig i cirklar, med en frånvarande blick och ryckiga rörelser – nästan som en duva. Den bilden blev startskottet för låten, som fungerar som en stillsam men skarp hyllning till människor som lever i samhällets utkanter, ofta bortglömda och avhumaniserade.

    “3rd Avenue Pigeon Man” är andra smakprovet från Warrens kommande debut-EP Once American. Samtliga spår på EP:n är döpta efter verkliga platser i Seattleområdet och kretsar kring frågor om identitet, tillhörighet och marginalisering. Projektet beskrivs som ett bitterljuvt avsked till USA, en reflektion över både plats och mänskliga öden.

    Tidigare har Michael Warren även gjort sig ett namn som kompositör, bland annat genom soundtracket till Netflix-serien Nadie nos vio partir (No One Saw Us Leave), som nådde stora globala tittarsiffror. Parallellt har han varit verksam som elektronisk producent och DJ på etablerade scener runt om i Europa. Med sitt nya material tar han dock ett tydligt kliv in i ett mer personligt, gitarrbaserat uttryck där det narrativa står i centrum.

    “3rd Avenue Pigeon Man” släpptes den 27 mars 2026 via MMS Records / Virgin Music Group och får nu alltså sin visuella premiär hos Kmag. En fantastisk både låt och video, om ni frågar oss!

  • Recension: Tio brickor och andra noveller

    Det finns något befriande med en novellsamling som inte ber om ursäkt. Tio brickor och andra noveller kastar dig rakt in i situationer där insatserna redan är höga och där karaktärerna sällan får lyxen att förklara sig. Det är effektivt, ibland brutalt, och för det mesta väldigt underhållande.

    lee child tio brickor

    Här rör vi oss genom en rad olika världar: från en pressad knarklangare som behöver prata av sig, till en ambitiös polis som fastnar bland dammiga arkiv men anar större saker under ytan. En livvakt som tappat greppet, ett minutiöst planerat militäruppdrag, en FBI-agent som väger varje detalj, och en mördare som jagar andra mördare. Det låter nästan som en överfull idébank, men det är just variationen som blir samlingens styrka.

    Tempot är genomgående högt. Författaren slösar inte med utrymme utan skär direkt till det som betyder något: konflikt, driv och vändpunkter. Flera noveller landar med en tydlig knorr. Ibland förutsägbar, men ofta tillräckligt vass för att få en att stanna upp en sekund innan man går vidare till nästa.

    Det som imponerar mest är kontrollen. Trots det korta formatet känns berättelserna sällan halvfärdiga. Istället finns här en precision i både språk och struktur som gör att varje novell bär sin egen tyngd. Det märks att det här är en författare som vet exakt hur man bygger spänning utan att överarbeta den.

    Tio brickor och andra noveller är som en välgjord thrillerserie i miniformat: snabbt, tight och beroendeframkallande. Boken är perfekt för kortare lässtunder (dock med en tendens att göra dem längre än planerat).

  • Recension: Kattastrofen

    Kattastrofen är en bok som vet exakt vad den vill vara – och som lyckas rätt bra med det. Här kastas vi in i ett fartfyllt, smått kaotiskt äventyr där humor och action går hand i hand. Och boken har en tydlig målgrupp i sikte: yngre läsare som vill ha kul snarare än något djuplodande.

    Pelle Busters magiska äventyr ijustwanttobecool

    Premissen är lika knasig som den är lockande. Pelle-Buster, en hjälte i blöjor, får en plats på Hjälteskolan, men för att få stanna måste han bli bästa vän med den minst sympatiska eleven av alla. Redan här lägger man ribban för resten av boken: det här är högljutt, överdrivet och fullt av absurda inslag, som en världshotande laserpekare och ett äventyr som bokstavligen leder ner i kloakerna.

    Det som fungerar bäst är dynamiken mellan Pelle-Buster och Annurt. Deras motvilliga samarbete driver berättelsen framåt och skapar både humor och viss spänning. Det är aldrig särskilt komplicerat, men det behöver det inte vara heller. Tempot är högt och kapitlen korta, vilket gör boken lätt att plöja igenom.

    Humorn känns tydligt färgad av IJustWantToBeCool, vilket inte är så konstigt med tanke på kopplingen till deras tidigare böcker. Samtidigt märks en viktig skillnad: Kattastrofen är ett snällare och mer tillgängligt alternativ. För den som är sugen på samma humoristiska stil men kanske tycker att Skurkarnas skurk-böckerna är lite i tuffaste laget, träffar den här helt rätt.

    Däremot ska man (som väntat) inte förvänta sig någon större fördjupning. Karaktärerna är ganska enkla och handlingen drivs mer av tokiga idéer än av logik. Kattastrofen är en energisk och lättsam start på en ny serie, perfekt för unga läsare som vill ha skratt, tempo och lagom mycket spänning utan att det blir för mörkt eller intensivt.

  • Sky Li släpper albumet Ladder – en resa genom livets relationer

    Idag släpper Sky Li sitt efterlängtade album Ladder – ett personligt och introspektivt verk där varje låt fungerar som ett steg uppför livets stege. Här vävs berättelser om kärlek, sorg, relationer och självinsikt samman till ett helhetsgrepp som känns både nära och ärligt.

    Albumet speglar de erfarenheter och möten som format henne, och enligt artisten själv är det just relationerna som står i centrum.

    ”Albumet ‘Ladder’ är mitt sätt att gestalta några av de relationer som format mig genom livet – de som gett mig kraft och viljan att klättra upp för livets stege men också dem som fått mig att snubbla och tvivla.”

    Titelspåret i centrum

    Titelspåret Ladder fungerar som albumets kärna – en tydlig metafor för livets resa. Varje steg symboliserar en erfarenhet, ett minne eller en relation. Låten rymmer både reflektion och framåtblick, där en ny kärlek spelar en avgörande roll i att våga släppa rädslan för det okända.

    Det handlar om att inte låta det förflutna hålla en tillbaka, utan att fortsätta klättra, mot något större.

    Ett album med många nyanser

    På Ladder ryms flera olika berättelser och känslotillstånd. Här finns:

    • en hyllning till familjen,
    • en skildring av nyfunnen kärlek,
    • en berättelse om en destruktiv relation,
    • och en inre resa från mörker till ljus.

    Resultatet är ett sammanhållet porträtt av Sky Li. Både som människa och som artist. Och vi gillar det vi hör. Starkt! ❤

    Från vardagsrumsstudio till större scener

    sky li

    Bakom artistnamnet döljer sig Linnéa Norlén, som tidigare visat att stark musik inte kräver stora resurser. Debutalbumet Her från 2023 skrevs och producerades i hennes egen hemmastudio, och titelspåret nådde över en miljon streams inom ett år. Framgångarna ledde bland annat till uppmärksamhet från Denniz Pop Awards.

    Men det är inte bara i studion som Sky Li imponerar. Vi har tidigare sett henne live tillsammans med Myles Smith på Debaser och det råder ingen tvekan om att hon är en fantastisk liveakt (en av de bättre vi sett). Och hon levererar en närvaro som förstärker känslorna i musiken ytterligare.

    Musik som vill kännas

    Sky Li beskriver själv sin musik som en resa – ofta med inspiration från det norrländska landskapet, där melankoliska ackord möter en känsla av frihet. Ambitionen är tydlig: lyssnaren ska inte bara höra musiken, utan känna den.

    ”Alla klättrar. Ibland står vi stilla, ibland snubblar vi… När jag ser tillbaka på min egen stege ser jag glädje, smärta, hopp, sorg, kärlek och allt däremellan – och det gör mig tacksam.”

    Med Ladder tar Sky Li ytterligare ett tydligt kliv framåt. Underbart!

<3

”In a world obsessed with being extraordinary,
there is a deep peace in just being a good human”