Hem

När gitarristen och låtskrivaren Johan Borgh nu kliver fram i eget namn är det med en skiva som andas både spontanitet och musikalisk bredd. På Island Blues möts blues, afrokubanska rytmer och New Orleans-sväng i ett uttryck som känns lika mycket jam-session som genomarbetat album. Vi satte oss ner med Johan för att prata om resan hit – från internationella gitarrtävlingar och sideman-roll till att äntligen hitta sin egen röst.

Du har spelat med många andra artister tidigare – hur kändes det att nu kliva fram och släppa musik i eget namn?

Det är 50/50 lycka och ångest typ. Det är ju absolut ett kliv utanför comfort zonen och stundtals väldigt krävande att inte låta sig påverkas av hur många streams man får, vad andra tycker och så vidare, men det känns mest väldigt kul och givande. Även om det innebär väldigt mycket hårt jobb bakom kulisserna då man sitter hemma själv och skickar mail, ringer samtal och drar i trådar.

Albumet Island Blues beskrivs som en mix av blues, afrokubanska rytmer och New Orleans-sväng. Hur hittade du fram till just den kombinationen av influenser?

Det skedde ganska naturligt, jag hade ingen plan innan hur det skulle låta utan alla låtar är väl en reflektion av vad jag lyssnat på och alla är skrivna “i stunden” då jag av en eller annan anledning känt inspirationen komma, och fångat den.

Vissa av låtarna på skivan lektes fram i stunden och spelades in direkt. Hur viktigt är det spontana i ditt skapande?

Väldigt viktigt tycker jag, jag brukar säga att feeling är vår viktigaste valuta och det gäller både när man skriver och när man spelar in. Man måste liksom fånga feelingen när den infinner sig och det brukar ju oftast ske spontant.

Du vann Six String Theory-tävlingen redan som 20-åring, med en jury som bestod av några av världens största gitarrister. Hur har den erfarenheten påverkat din resa fram till i dag?

Den fick mig att tro på mig själv lite mer och våga ta för mig mer. Jag har alltid varit en perfektionist och väldigt självkritisk så det var ju väldigt kul att få ett kvitto på att man kan nånting och det gjorde mig taggad på att köra på och satsa mer.

Din sociala medier-publik verkar ha spelat en roll i att du tog steget att släppa egen musik. Hur har den dialogen med lyssnarna påverkat dig?

Ja absolut! Följarna har ju ibland dm:at mig och frågat var de kan lyssna på mig, inte bara som sideman. Så då kände jag att jag ville ha något mer att komma med än bara coola klipp på internet. Jag ville ha något som folk kunde köpa och känna på och komma tillbaka till, något med lite mer substans. Att göra ett album kändes som en rimlig grej då, eftersom jag även skriver och producerar musik men ännu inte gett ut något i eget namn.

Vad hoppas du att lyssnaren ska ta med sig efter att ha hört albumet – vilken känsla vill du att musiken ska lämna kvar?

Den musiken jag tycker om mest är den som får tankarna att sätta igång, som till exempel tar en till en annan plats eller väcker liv i något minne eller så. Jag älskar filmmusik och eftersom Ry Cooder (som gjort mycket soundtrack till filmer) är en stor inspiration så ville jag också åt det  filmiska i musiken. Med till exempel öppningslåten Raga Blues vill jag att det ska kännas som att man är på en fest utomhus, typ på en strand, och det är ett band som jammar. Och i Santa Monica Serenade hamnar man förhoppningsvis på en rökig bar i Havana.

Nu väntar fler spelningar under hösten. Hur tänker du kring livesammanhanget – blir det samma spontana känsla som under inspelningarna, eller mer inrepade arrangemang? Och hur ser framtiden för artisten Johan Borgh?

Det tror jag absolut att spontaniteten kommer finnas kvar, inte minst för att jag gillar att spela i olika sättningar och med olika musiker. Vi har aldrig repat mycket utan max en gång före gig, och vissa av låtarna som spelades in hade vi inte repat innan utan jag kom med nåt nytt som vi körde igenom lite snabbt före inspelning bara. Vi kommer att göra ett gig på Unity Jazz i Göteborg den 7/11 och ett på Scalateatern i Stockholm den 8/11, och sedan ska vi försöka spela mer till våren. Sedan har jag flera egna låtar som jag skulle vilja få inspelade, så nästa år kanske jag varvar livespelningar med att sitta i studion och jobba med uppföljaren.

Med Island Blues visar Johan Borgh att han inte bara är en virtuos gitarrist utan också en artist med en tydlig vision. Skivan är full av musik som vill något mer än att bara låta snyggt – den bjuder in lyssnaren till platser, stämningar och minnen. Och för Johan är det bara början: med nya låtar på gång och en höst fylld av spelningar är Island Blues startpunkten för ett helt nytt kapitel – ett kapitel på en resa vi mer än gärna följer med på också framgent.