-
Fia släpper ny EP med värme, närvaro och ärlighet – ”Season of Loss” visar en ny sida av artistens uttryck
På ”Season of Loss”, som släpps idag (den 9 maj), möter vi en ny sida av Fia – mer avskalad, nära och personlig än tidigare. Efter det storslagna soundet på ”Keeper of the Keys” har hon valt en annan väg: fyra låtar inspelade live, i samma rum, med hela bandet samlat. Resultatet är varmt, levande och fullt av känsla.
Låtar som ”Bitter Winds” och ”To Love and Be Loved” färgas av americana, folkpop och country – där pedal steel och fiol ramar in Fias ärliga texter med både precision och känslighet. Som alltid står berättandet i centrum, men den här gången är det ännu mer direkt, nästan som att lyssna på någon som pratar rakt ur hjärtat.

Foto: Fabian Rosenberg Fia skriver om livets förändringar med en naturlig öppenhet – om att släppa taget, hitta nya perspektiv och ge plats åt både sårbarhet och styrka. Det finns en lätthet i hennes uttryck även när texterna rör vid sådant som varit svårt. Här får varje textrad andas, och det gör att musiken känns nära, mänsklig och levande.
Inspelningen i den gamla missionskyrkan utanför Borlänge ger låtarna ett unikt skimmer – varje tagning bär på känslan av att vara fångad i precis rätt ögonblick. Det märks att musikerna varit helt närvarande och att skapandet fått växa fram organiskt.
Med ”Season of Loss” visar Fia att hon både kan förnya sitt sound och behålla sin starka personliga ton. Det är en EP som rör vid lyssnaren på ett varsamt men tydligt sätt – och som bekräftar att Fia är en av våra mer intressanta berättare just nu.
-
Fartfyllt, fantasifullt och fullkomligt fängslande i Gömda Bestar
I Gömda Bestar – en kryptozoologs loggbok bjuder Ida Kjellin på en storslagen berättelse som för tankarna till klassiska äventyr som Indiana Jones och Den oändliga historien, men med en egen, personlig ton. Det här är en bok för alla unga läsare (och vuxna med barnasinnet i behåll) som drömmer om outforskade världar, mystiska varelser och hjältar med stort hjärta.
En actionfylld resa

Berättelsen tar sin början på den strikta internatskolan Gråbyholm år 1910, där tolvårige Elias Leijon lever ett minst sagt grått liv – tills han snubblar över en märklig bok om kryptider, legendariska djur som vetenskapen ännu inte bekräftat. Där och då väcks en idé, som snabbt utvecklas till ett djärvt uppdrag: Elias och hans mamma Miranda ger sig ut på en expedition för att bevisa att kryptider faktiskt finns – med ett nytt liv i frihet som insats.
Det som följer är en actionfylld, fantasirik resa som tar läsaren från djupa träsk till glödande öknar och dunkla djungler. Kjellin lyckas elegant balansera spänning med humor, samtidigt som boken rymmer viktiga teman som mod, lojalitet och att våga tänka annorlunda.
En fantastisk bok, både textmässigt och visuellt
Texten är lättillgänglig men aldrig förenklad, och språket sprakar av berättarglädje. Elias är en sympatisk och klipsk huvudperson som det är lätt att heja på – inte minst när han står öga mot öga med både fientliga människor och sagolika varelser.
Illustrationerna av Lina Blixt förhöjer läsupplevelsen ytterligare. Med en säregen stil, där blyerts, tusch och digitala tekniker möts, fångar hon både känslostämningar och kryptidernas magi på ett sätt som känns lika skrämmande som fascinerande.
Det här är en bok som inbjuder till både sträckläsning och eftertanke – och den lämnar läsaren med en längtan efter fler loggboksanteckningar från Elias Leijons värld.
Titel: Gömda Bestar – en kryptozoologs loggbok
Författare: Ida Kjellin
Illustratör: Lina Blixt
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsdatum: 25 april 2025
ISBN: 9789129743098 -
Klara Tuva om nya singeln, ärliga samarbeten och att må dåligt när allt blommar
Med sin nya singel ”Varför är allting så vackert?” fortsätter Klara Tuva att sätta ord på det motsägelsefulla i tillvaron – att känna sig låg mitt i allt det vackra. I vår intervju pratar hon om samarbetet med Strobaek, om att bli soloartist efter Klara & Jag, och om hur hon navigerar mellan självförtroende och tvivel i en snabbt växande låtskrivarkarriär.
Du är aktuell med låten ”Varför är allting så vackert?” – vad betyder den för dig personligen?
Åh, den betyder jättemycket för mig och handlar om någonting som jag ofta kommer tillbaka till i mitt skrivande – det paradoxala i att må dåligt under en tid när allt är som vackrast och man borde må som bäst? Det blir så starkt när vi bor i ett klimat där man liksom väntar hela året på att allt ska slå ut, men så gör man inte det själv när det väl händer. Det blir ett jäkla antiklimax.
Foto: Ebba Lange Hur föddes samarbetet med Strobaek, och vad tror du gjorde just er två till en så stark kombination?
När Eric Wictor, Ellen Falkås och jag började på låten kände vi alla tre rätt snabbt att den hade gjort sig bra som duett, så jag DM:ade Petter och frågade om han ville göra klart den med oss. Han svarade typ direkt att han var på och veckan efter sågs vi i studion! Jag tror att vår styrka är att vi har rätt olika bakgrund, men att vi ändå förstår varandra musikaliskt!Låten fångar känslan av att må dåligt när allt runtom verkar vara vackert – hur hanterar du själv sådana kontraster i livet?
Typ att vara snäll mot sig själv? Allt måste inte hända NU och du måste inte ramla runt skrattandes i en syrenhäck klockan tre på natten som de gör på film. Det går minst lika bra att dra ner gardinerna och sträckkolla på sin favoritserie fastän det är 30 grader ute och solen aldrig går ner.Din resa från Klara & Jag till soloartist gick snabbt – hur upplevde du det skiftet och vad har varit mest utmanande?
Att vara två innebär ju att man alltid har någon att dela både med- och motgångar med, och det är nog den största utmaningen med att vara själv? Johanna och jag skriver ju fortfarande tillsammans till andra och ibland glömmer jag nästan att vi inte har en duo ihop egentligen, för Johanna är ju lite som min bättre hälft.Du har hyllats som en av Sveriges snabbast växande låtskrivare. Hur påverkar det dig att få så mycket erkännande så tidigt i karriären?
Det har bara varit jättekul! Jag tror alla skapande personer kan känna igen sig i att självförtroende och tvivel kan gå hand i hand. Att då, oavsett tidpunkt hyllas för det man gör är ju sjukt stort och gör att känslan av tvivel bleknar lite.Vad brukar vara första gnistan när du skriver en låt – är det en känsla, ett ord, en melodi?
Det är verkligen så olika, så jag har nog inget riktigt svar på det. Jag skriver både strukturerat med papper och penna och liksom *nu ska vi jobba 9-5* men det händer även att jag kommit på både melodier och textrader i sömnen och vaknat upp mitt i natten och behövt spela in dem på röstmemo för att komma ihåg, haha.Hur känns det att höra din musik spelas på radio och få plats på stora spellistor?
Nej men det känns otroligt! Jag visste först inte att min musik spelats så mycket på radio så när jag fick höra av en bekant att hon hört mig flera gånger trodde jag först att hon skojade, haha.Du nämner ett ögonblick på Wollmars innan din första sololåt släpptes. Har du fler sådana ”magiska” stunder i din karriär?
Det måste vara när Johanna och jag spelade för Kungen (och hela Stockholm) för två år sedan.Du har jobbat med både etablerade namn och nya röster – vad letar du efter i ett musikaliskt samarbete?
För mig är det så viktigt att jobba med lyhörda personer, som också vågar vara helt ärliga i vad de faktiskt känner och tycker, och inte bara går på vad som trendar just då. Så lyhördhet och äkthet skulle jag nog säga? Då spelar det egentligen ingen roll om man har olika musikaliska preferenser.Din debut-EP ”Speglarna mot solen” fick ett varmt mottagande – hur har det format vad du vill göra framöver?
Jag är så otroligt stolt och glad över hur allt blev med Speglarna mot solen. Den EP:n var ju startskottet för mig som soloartist, och det gav mig lugn att den togs emot så väl och blev precis så som jag ville. Jag tror att det gjorde mig lite mer jordad kanske? (som Ola i Love Is Blind skulle säga, hehe)Om du blickar framåt – vad drömmer du om just nu, musikaliskt eller personligt?
100% att åka ut och spela! Jag har också sjukt mycket musik på hårddisken som jag längtar efter att få visa för världen.Klara Tuva är en artist som skriver med både hjärtat och huvudet – en kombination som gör att hennes texter träffar på djupet. Med ”Varför är allting så vackert?” har hon cementerat sin plats som en av de mest intressanta nya rösterna på den svenska popscenen. Och det är tydligt: det här är bara början
-
Hemliga Klubben är tillbaka – starkare, råare och mer sig själva än någonsin
Efter ett år av tystnad är Hemliga Klubben tillbaka – med ny musik, ny energi och kanske till och med en ny era i sikte. Med singeln Förstöraren i ryggen och en vårturné som fyller spelställen runt om i landet har bandet hittat tillbaka till både replokal och publik, starkare än någonsin. Kmag tog ett snack med bandet om pauser, popens framtid och vad som egentligen krävs för att leverera ett riktigt magiskt livegig. Och ja – vi fick också reda på vilket lösenord som skulle krävas för att få access till den faktiska Hemliga Klubben.

Vad var det som fick er att trycka på pausknappen i ett helt år – och vad har ni lärt er under den tiden?
Det känns som att det finns en rädsla för att bli inaktuell och bortglömd så fort man inte släpper ny musik hela tiden. Men sån musik blir sällan så rolig att lyssna på så vi valde att ge de nya låtarna den tid och omsorg vi tyckte de förtjänade. Samtidigt ville vi ge oss själva utrymme och tid för att hitta ny inspiration och leva lite så vi skulle ha nåt att skriva om. Lärdomen är väl att man ska jaga sina ambitioner och inte tvärtom.“Förstöraren” känns både kraftfull och symbolisk. Hur kom låten till, och vad betyder den för er personligen?
Den kom till som dom flesta låtar gör, att man sitter i studion och testar sig fram med ackord och melodier tills man hittar något som känns. Det var precis vad denna låtidén gjorde och därav kom texten att handla om något som kändes också. Att våga gå vidare och våga lämna saker bakom sig. För oss har Förstöraren blivit symbolen för att ta steget vidare, en ny tid, if you will. Just känslan av att se starten på en ny era torna upp sig har varit enormt viktig för oss.Själva låten kom till som de flesta av låtar gör, någon spelar upp ett röstmemo, spakar dras i och gitarrer stäms, sen sitter man med en demo som alla vänder och vrider på tills att nån ropar STOPP och så har man en färdig låt. För oss har Förstöraren blivit symbolen för att ta steget vidare, en ny tid, if you will. Just känslan av att se starten på en ny era torna upp sig har varit enormt viktig för oss.
Ni beskriver er nya musik som mer fokuserad och fri. Vad innebär det i praktiken – hur låter Hemliga Klubben 2.0?
Vi vill försöka utmana oss själva och inte gå i samma upptrampade spår. I så fall för att hylla, men inte för att man inte vågar försöka. Vi vill inte bara följa med i popmusiken utan också vara med och forma den. Men självklart är vi stolta över det vi gjort innan och vi är fortfarande vi men vi känner oss mer som Hemliga Klubben 2.0 nu. Lite visare, lite råare.Det där handlar lika mycket om hur vi själva känner inför musiken vi gör, alltså att vi känt oss mer fokuserade och fria i processen på sistone. Hemliga Klubben 2.0 är ett riktigt ocharmigt men kanske passande namn på det nya soundet haha. För många låter säkert musiken antagligen exakt som det vi gjort innan men förhoppningsvis finns det nån som kan höra vad vi hör.
Hur kändes det att gå in i replokalen igen efter pausen? Var det som att komma hem eller mer som en blind date?
Oj, en härlig kombo skulle vi säga. Lite som att vara borta från en gammal vän. Första timmen är bara catch-up och få koll på allt igen men sen kan man slappna av och börja ha kul! Lite så, haha. Vi har ju förberett mycket inför denna turnén så det kändes också så kul att få se allt komma till liv.Vi brukar inte repa så mycket så på så sätt var det lite som en blinddate, alltså längesen vi såg själva lokalen. Men vi har verkligen inte haft radiotystnad internt bara för att det inte synts utåt. Och live har alltid varit hemma för oss. Det känns riktigt fint att ha en månad av konstant gigande framför sig.
Era fans verkar älska era livespelningar – vad är hemligheten bakom ett riktigt bra gig enligt er?
Gemenskapen! Känslan av att vara en stor familj som alla bara vill ha kul och ge kärlek. Vi känner oss så sedda och uppskattade av våra fans att man kan inte annat än bli helt uppfylld av energi! Förut innan vi hade etablerat oss kanske vi var dom som kom mest med energin, men nu flödar den bara fram och tillbaka mellan oss och publiken. Vi försöker alltid vara oss själva fast upphöjt i tusen och testa olika roliga grejer så scen så att det blir mer av en upplevelse än bara stå och lyssna. Live är ju något man bara kan uppleva på plats och dom som kommer och ser oss vill vi verkligen ska känna det!Det är nog en kombo av flera saker! Bara det att vi har lyckats få en publik som gillar livespelningar gör det till lite av en självuppfyllande profetia, energin de bidrar med är verkligen A och O för ett bra gig. Men om vi ska ge oss själva lite cred så tror jag (Mattias) att en stor styrka vi har är att vi inte bara nöjer oss med att spela låtarna rakt uppochner. Och att vi vågar testa nya idéer. Man vill liksom att publiken ständigt ska vara på tå för vad som ska hända härnäst. Ibland funkar det och då behåller vi det i setet och i vissa undantag funkar det inte och då stryker vi det och sen är det bortglömt. Vi har också gått på en hel del spelningar själva och man ska inte underskatta hur mycket inspiration det finns att hämta där, speciellt från akter som rör sig inom andra genrer än svensk pop. Om fler hade tänkt så hade vi haft en roligare livescen. Men då hade kanske vi haft färre gigs, så lika bra det!
Om Hemliga Klubben vore en hemlig klubb på riktigt – vad skulle lösenordet vara?
Det skulle behöva va nåt sjukt enkelt eftersom vi konstant behöver byta lösen på den gemensamma bandmailen och sånt pga att alla glömt bort det. Vi borde få pris för alla verifieringskoder och säkerhetssteg vi klickat oss igenom för att behålla våra konton.Vad är det finaste någon har sagt till er om er musik?
Självklart är alla historier om hur musiken har hjälpt folk genom glada och ledsna tider det finaste. Hur det har skapat nya relationer och hjälpt folk ur dåliga sådana. Det finaste är att bli påmind om att man aldrig är ensam och det finns alltid någon som känner precis likadant som du! Det är också roligt när folk kallar oss för det “enda bandet” nu när det mest finns soloartister så är det kul att få vara ett band.Man glömmer lätt att folk faktiskt lyssnar och tar till sig av, att den blir en del av deras liv också och inte bara ens eget. Det som värmer mest i hjärtat är helt klart när folk skriver att musiken hjälpt dem igenom jobbiga perioder. Sen hörde vi att Strage sagt att vi låter lite som Kite och ser ut lite som Dollystyle och det väl ändå nån typ av komplimang?
Om ni fick välja en valfri gäst att stå på scen med er i sommar – vem skulle det vara och varför?
Vi älskar att dela scen med vänner så det skulle nog vara nåt sånt. Vi försöker alltid få till gästningar när tillfälle ges. Förra året körde vår gamla bandmedlem Edvin Linderoth några låtar innan oss i Göteborg och nu på fredag har vi lurat med Isak Friberg, ena halvan av Llojd. Jag (Mattias) har alltid sagt att vi borde försöka få till ett förbandsgig innan Jonas Lundqvist men de andra säger att jag borde försöka drömma lite större.Till sist – vad händer efter turnén? Kan vi hoppas på mer musik, kanske ett album?
Direkt efter turnén ska vi bocka av lite personliga ärenden, ta examen, gå på bröllop etc men mer musik kan, och bör, ni absolut hoppas på. Och album skulle väl va kul?Hemliga Klubben är äntligen tillbaka!
Hemliga Klubben är tillbaka med besked – mer fria, fokuserade och fyllda av både spelglädje och framtidslust. När turnén är över väntar ett liv utanför scenen för en stund, men bandet lovar att mer musik är på väg. Tills dess fortsätter Förstöraren att slå an tonen för det nya soundet – en påminnelse om modet att gå vidare, att våga börja om och att aldrig glömma varför man började från början.
Hemliga Klubben: Turnedatum 2025
- 5 april – Norrköping, Trappan
- 25 april – Stockholm, Kollektivet Livet
- 26 april – Lund, Mejeriet
- 2 maj – Linköping, Platens Bar
- 3 maj – Göteborg, Pustervik
- 9 maj – Växjö, Kafé De Luxe
- 10 maj – Hamstad, Festaurang
Biljetter finns på https://allthingslive.se/
-
Malin Pettersen tar sats mot friheten – nya singeln “Free” ute nu
Malin Pettersen har gjort det till en vana att överraska. Den norska låtskrivaren har rört sig obehindrat mellan akustisk americana, R&B‑doftande pop och renodlad bluegrass – alltid med samma träffsäkra melodikänsla. I dag öppnar hon ett nytt kapitel. Singeln “Free” landar på streamingtjänsterna som första smakprov från det kommande albumet Wildflower (släpps 19 september via Die With Your Boots On Records).
Rockriff, frustration och hopp i samma andetag
“Free” är Pettersens mest rättframma rocklåt hittills – driven av Øyvind Blomstrøms mullrande bas, Stian Jørgen Sveens svidande pedal steel‑figurer och en refräng som ber om att skruvas upp i bilen. Texten ställer raka frågor: Vad betyder frihet? Hur känner vi igen den – och vågar vi ta den när den dyker upp? Malin beskriver själv låten som ett “ventilskrik” – men också som en inbjudan till gemenskap:
“Jag behövde en låt där du både kan släppa ut frustrationen och samtidigt hitta hopp i hopplösheten. En som får dig att vilja kämpa tillbaka.”
Wildflower – cirkeln sluts

Foto: Julie Hrnčířová Albumtiteln anspelar på genombrottet Wildhorse (2020), som spelades in i Nashville och gjorde Pettersen till ett namn på den skandinaviska americanascenen. På Wildflower tar hon allt hon lärt sig under de musikaliska utflykterna och landar i ett mer livefokuserat uttryck. Självproduktionen märks: tagningarna har behållit studiorummets spontana energi, som om bandet står några meter bort i vardagsrumshögtalarna.
Medmusikerna är välbekanta kompanjoner: Øyvind Blomstrøm på bas, Nikolai Grasaasen på gitarr/piano, Stian Jørgen Sveen på pedal steel och Sigmund Vestrheim på trummor. Resultatet är ett organiskt sväng där varje musiker får egen frizon utan att tappa fokus på Pettersens röst: klar, varm och omisskännligt personlig.
En låtskrivare med samhällspuls
Pettersen blandar det innerligt privata med ett samhälleligt betraktande i “Free”. Samtidigt behåller hon sin melodiska lätthet – det är svårt att inte nynnande haka på när refrängen vecklar ut sig.
Singeln “Free” finns ute nu på alla plattformar. För den som vill följa resan mot Wildflower väntar fler singlar under sommaren – och med tanke på Malin Pettersens tempo lär det inte dröja länge förrän nästa musikaliska överraskning ligger i inkorgen.
-
Mer än bara Legoland – upptäck Aquadome i Billund
Billund i Danmark är mest känt för sitt färgstarka nöjeslandskap Legoland, som årligen lockar barnfamiljer från hela världen. Men visste du att det finns fler äventyr att upptäcka på orten? Ett av de mest spektakulära är Lalandia Aquadome – ett av Skandinaviens största vattenland inomhus, fyllt med fartfyllda rutschbanor, varma laguner, vågbassänger och tropisk värme året runt.
Med sin familjevänliga atmosfär, många aktiviteter och avslappnade semesterkänsla är Aquadome ett perfekt komplement till en dag bland klossar och karuseller.
Tropisk värme, adrenalinkickar och avkoppling i ett
Aquadome är en plats där barn får rasa av sig och vuxna kan njuta av bubbelbad och bastu under palmerna. Här finns allt från vilda vattenrutschkanor som Twister och Turbo Racer till stillsamma områden för plask och lek. Den konstgjorda floden Lazy River bjuder på en lugn tur genom det tropiska landskapet, och för de minsta finns särskilda barnområden med grundare bassänger och lekstrukturer.

Foto: Lalandia Billund Den tropiska temperaturen håller sig stabilt runt 30 grader, vilket gör Aquadome till ett semesterparadis oavsett väder utanför.
Bra att veta innan du besöker Aquadome
Om det är första gången du planerar ett besök till Aquadome – eller bara vill få ut så mycket som möjligt av dagen – är här några saker som är bra att känna till:
- Butik vid entrén: Här kan du köpa badkläder, simdynor, badleksaker och andra nödvändigheter om du skulle ha glömt något hemma.
- Ljudnivån är hög: Aquadome är stort och fullt av aktivitet – vilket innebär att det kan bli ganska högljutt. Bestäm gärna en mötesplats i förväg om ni skulle komma ifrån varandra.
- Mer än bara vattenlek: Aquadome ligger i Lalandia-centret, som också rymmer flera restauranger, butiker och kaféer. Avsätt gärna lite tid för att strosa runt.
- Missar du himlen, missar du mycket: Glöm inte att lyfta blicken – en av Lalandias mest fascinerande detaljer är den konstgjorda inomhushimlen, som skiftar ljus under dagen och bidrar till känslan av att vara långt från vardagen.
En dag i Billund – och mer därtill
Att Billund är ett barnvänligt resmål vet de flesta, men det är just variationen som gör platsen så spännande. Efter ett blött äventyr i Aquadome kanske ni vill återvända till Legoland för att upptäcka ännu fler attraktioner – varför inte läsa om hur du kan ta med din fyrbenta vän till Legoland eller få inspiration från en magisk familjedag på Legoland?
Med både action och avkoppling på menyn, är Aquadome det perfekta tillskottet till en semester i Billund – oavsett om ni är där för första gången eller återvänder för ännu fler äventyr.
Fakta om Aquadome & Lalandia Billund
Aquadome™
- 10 000 m² stort tropiskt badland
- Plats för upp till 2 000 gäster
- Vattentemperatur: 28 °C | Lufttemperatur: 30 °C
- Spännande vattenrutschbanor som Double Tube, Tornado & Wild River
- Bassänger för alla: vågpool, barnbassänger, Lazy River & utomhuspooler
- Stor vattenlekplats: Aquasplash Playground
- Avkoppling med bastur, relaxytor och matställen
Monky Tonky Land
- Kul för barn med bollhav, klätterjungel, LEGO®-lek, rutschbanor och sportytor
Lalandia Winter World
- 2 500 m² vintersportlandskap
- Isbana, skidbacke, kälkbacke, klättervägg & Bumper Cars on Ice
Aktiviteter inomhus & utomhus
- Inomhus: bowling, familjekaraoke, minigolf, spelhall, trampoliner, sporthall m.m.
- Utomhus: äventyrstorn, hinderbana i skogen, lekplatser, petanque & getter (!)
Mat & shopping
- Restauranger & caféer som Ristorante il Bambino, Bone’s & Espresso House
- Butiker som Aquadome Shop, La Moda & Lalandia Supermarket
Boende
- 916 semesterhus med plats för upp till 6 000 gäster
- Olika storlekar: från 4 till 8 personer + småbarn
Lalandia Expressen
- Tåget som tar dig mellan semesterhusen och Lalandia-centret
-
Välkommen in i Mon Rayons solstrålar
Med sin nyligen lanserade debut-EP tar Mon Rayon oss lyssnare med storm – och de gör det med en charm som känns både nostalgisk och nytänkande. Bandets namn, som betyder ”min solstråle”, är lika poetiskt som deras musik, där 60-talspop, barocktoner och lo-fi-kärlek samsas i en lätt vind av melankolisk värme. I den här intervjun berättar de om allt från spelningar i sängaffärer till drömmar om Europaturné, rödvin, ritualer – och varför de vill att just On the Riviera ska höras i Tarantinos sista film. Möt Josef och Christoffer – bästa vännerna som bildade ett band och gav oss Mon Rayon.

Foto: Fredrik Stål Vad betyder namnet Mon Rayon, och hur kom ni fram till det?
Christoffer var på Trädgården en kväll i maj 2023 och läste “mon rayon de soleil” på en kompis t-shirt och snappade upp att Mon Rayon skulle vara ett bra namn till vårat framtida band. Det betyder ”du är min solstråle”, för oss.Hur skulle ni beskriva er musik för någon som aldrig har hört er förut?
Käck, europeisk 60-tals pop med en gnutta barock. Musik man kan dansa i sidleds till. Eller ett kärleksbarn mellan Björn Olsson och Scott Walker.Om ni fick välja en artist, död eller levande, att samarbeta med, vem skulle det vara och varför?
Josef: Karen Carpenter. Vilken otroligt musiker och låtskrivare.
Christoffer: Häromdagen satt jag i en fåtölj och drack rödvin och tittade på när min flickvän klippte Josef. Björn Olsson kom på tal och åkte på högtalaren. Där och då slog det mig hur inspirerad jag är av hans låtskatt. Efterkonstruktion eller undermedvetet? Ingen vet.
Foto: Fredrik Stål Vad är det konstigaste eller mest oväntade som hänt under en spelning?
Vi gjorde ett gig i en sängaffär. Efter giget fick vi ta fanbilder med några fransyskor och ett erbjudande om att få spons på strumpor.Hur går det egentligen till när ni skriver musik tillsammans – är det kaos eller ordning och reda?
Mycket både och. Josef brukar vara en yrvind och Christoffer brukar ha en mer ordningsam approach och kan styra upp saker. Som en straffläggning.Vilken av era låtar skulle ni helst vilja att en stor Hollywoodfilm använde i sin soundtrack, och vilken typ av scen skulle den spelas i?
Känns kanske lite väl på näsan men On the Riviera i Tarantinos sista film? Läste häromdagen att Jennifer Lawrence ska spela huvudrollen. Hittade ingen trovärdig källa till det men hoppas det är sant!Om Mon Rayon vore en maträtt, vad skulle det vara?
Christoffers scrambled eggs och en burk fruktcocktail eller maraschinokörsbär. En blandning av sött och salt.Vilket är det bästa och sämsta med att vara i ett band tillsammans?
Bästa är att man får ha ett band med sin bästa kompis. Det enda negativa kanske kunde vara att vi mest pratar om bandet när vi hänger på fritiden. Det kan bli lite mycket av det ibland. Vi jobbar på det.Har ni några udda ritualer innan ni går upp på scen?
Vi provar lite olika, Josef försöker få in sina ramsor från hans favoritfotbollslag och Christoffer blir mest nervös av ritualer innan gig, så han håller sig tyvärr helst borta från logen och står istället som nån slags entrévärd och hälsar folk välkomna, haha.
Foto: Fredrik Stål Vad hoppas ni att folk känner när de lyssnar på er musik?
Vi hoppas att någon ska känna igen sig i det vi skriver om – att någon strof eller melodi får träffa rätt. Det vore också kul om folk skulle inspireras av att man faktiskt kan göra ganska storslagna produktioner själv i en replokal, med små medel.Om ni kunde byta liv med en annan musiker för en dag, vem skulle det vara och varför?
Vem det nu var som spelade Cowbell på (Don’t Fear) The Reaper. Var det Albert Bouchard, Eric Bloom eller David Lucas? Om det tvistar de lärde.Vad är det roligaste missförståndet folk har om er eller er musik?
Att alla talar franska.
Foto: Fredrik Stål Om ni skulle beskriva varandra med tre ord, vilka skulle det vara?
Josef: Christoffer är Lojal, tålmodig och generös. (Varje gång, 60% av gångerna)
Christoffer: Josef är som den där killen man var avundsjuk på som liten som var svinbra på alla sporter. Fast med musik. Men! Han har även imponerat på mig med sina fotbollstricks också faktiskt. Så, ord nummer ett blir begåvad. Begåvad, förtroendeingivande och respektfull (oftast).Vad har ni för planer framöver – några drömmar eller mål ni ännu inte uppnått?
Vi håller på att koka ihop nya låtar, vilket känns riktigt kul. Det går så fort till att känna att ens låtar är ”gamla”, man springer alltid lite i motvind och lätt uppförsbacke. Vi jobbar också hela tiden på att spela mera live och bygga vår show till något oförglömligt, och drömmen om en liten lätt Europaturné är också i sikte. En stor dröm är också att spela in en skiva med Sam Evian som producent i hans studio Flying Cloud.Mon Rayon – en resa vi gläder oss åt att följa
Mon Rayon bjuder inte bara på vackra melodier och genomtänkta arrangemang – de bjuder också in till en vänskaplig värld där kreativitet, humor och ärlighet får ta plats. Med sin debut-EP i ryggen och blicken riktad mot framtida spelningar, nya låtar och kanske en Europaturné, känns det som att detta bara är början på något riktigt fint. Vi ser fram emot att följa deras resa vidare – och dansa i sidleds hela vägen. ❤
- Läs också: Mon Rayon släpper On the Riviera
-
Recension: Bida sin tid av Michael Connelly
Michael Connelly är mästare på att skildra rättvisans gråzoner, och Bida sin tid är inget undantag. Här vävs kalla fall, familjehemligheter och personlig utsatthet ihop till en tät och intelligent kriminalroman, där inga svar kommer utan konsekvenser.
Boken öppnar med en DNA-träff som sätter Los Angeles-polisen Renée Ballard och hennes avdelning Öppna/Olösta i rörelse. En ung man grips – men hans DNA kopplar honom till våldsbrott begångna innan han ens föddes. Vem bär egentligen skulden? Spåren leder till hans familj, och snart börjar sanningar – både gamla och nya – att rämna.

Samtidigt dras Ballard in i ett parallellt fall: hennes polislegitimation och id-kort har blivit stulna. För att undvika intern granskning måste hon själv utreda händelsen i tysthet, och när ledtrådarna leder mot något större och farligare än hon anat, pressas hon till gränsen för vad en ensam utredare kan bära.
Connelly visar återigen sin fingertoppskänsla för tempo. Han låter läsaren andas – men bara precis tillräckligt – innan nästa vändning kommer. Romanen lyckas vara både en nagelbitare och en undersökning av vad lojalitet och rättvisa verkligen innebär, särskilt inom ett system där allting kan vändas emot dig.
Connelly skriver med precision och respekt för både sina karaktärer och genren. Bida sin tid är mer än bara en deckare – det är en skarp kommentar om makt, skuld och vem som egentligen får skriva historien om vad som hände. Bida sin tid är en bok för dig som vill ha kriminalfiktion som både engagerar och utmanar.
-
Recension: Aldrig glömd av Karin Sundberg
Karin Sundberg har haft en stadig uppåtgående kurva sedan debuten Allt som är dig kärt. I sin nyaste lansering, Aldrig glömd, växlar hon upp ytterligare – utan att tappa sin signaturblandning av psykologisk nerv, nutida samhällsfrågor och rapp spänning.
Ett dubbelmord som skakar Stockholms elit

Intrigen drar i gång med två mord på lika många dygn: den hårdföre försvarsadvokaten Mikael Mäkinen hittas död i Sturebadets kallvattenpool, och skönhetsentreprenören Emelie Bengtsson påträffas mördad i sitt hem på Djurgården. Avståndet mellan brottsplatserna är kort, men motivbilden spretar – åtminstone till en början. Sundberg låter oss känna lukten av exklusiva spaoljor och parfymdoftande lakan medan hon sakta skruvar upp hotet mot huvudstadens mest välpolerade fasader.
Bokens verkliga motor är duon Lulu Park och Frans Levin. Lulu, forskare i kognitiv neurovetenskap, bistår polisen med en studie om minnesprocesser; Frans är hennes karismatiske barndomsvän som driver true‑crime‑podden Öppet fall. När de tar sig an Emelies mord hittar Lulu en detalj på brottsplatsen som knyter tragedin till hennes egen historia – ett grepp som både fördjupar personporträttet och ökar pulsen.
En tajt bok med spännande vändningar
Tempot är högt men inte hetsigt. För varje ledtråd som hittas rasar en ny sanning i bitar, och Sundberg lyckas hålla flera perspektiv vid liv utan att tappa tråden. Hon skriver tajt, med dialoger som driver handlingen framåt och Stockholmsmiljöer som andas lika delar flärd och fasa. Slutvändningen är logisk men ändå överraskande – en deckarfinal som levererar.
Aldrig glömd är karaktärdriven spänningslitteratur på hög nivå. Intrigen är intrikat, de moraliska frågorna vässade, och Sundberg visar varför hon numera räknas till de intressantare rösterna inom svensk spänningslitteratur.
Titel: Aldrig glömd
Författare: Karin Sundberg
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 409 (inb.)
ISBN: 9789113135830 -
Månskensbonden släpper ”Svindel & lågtryck” – en resa genom regn, rastlöshet och rötter
Efter att ha utforskat uppväxten i glesbygden och återvändandet hem fullbordar Månskensbonden nu sin albumtrilogi med ”Svindel & lågtryck”. Släppt den 11 april via Septembernatt, tar albumet lyssnaren med på en vindlande färd bort från Österbotten – över Engelska kanalens vågor, genom Chicagos skyskrapeskuggor, till sömnlösa nätter i Paris och regntunga dagar i Göteborg. Men, som artisten själv uttrycker det:
”Jag var så ofantligt trött på Österbotten i ett skede att allt jag skrev blev geografiskt placerat någon annanstans. Men, jag insåg också att man aldrig blir av med gyttjan från åkrarna och rosten från älven, för vart man än åker finns det något som skaver.”
En musikalisk resa från hav till asfalt

Albumets öppningsspår inleder som en klassisk emigranthistoria – på en båt. Med färjan från Finland påbörjas en resa genom platser och känslolägen, där ”Regnar igen” sticker ut som en av de mest centrala låtarna. Den är ett kärleksbrev till Göteborg – och till känslan av att vara en främling i en ny stad, att dricka lite för mycket, att söka gemenskap och att hitta tröst i det lilla.
”En låt om Göteborg. Om regn. Om Håkan Hellström. Om att vara nyinflyttad. Om att inte vara inbjuden. Om kalsongfylla. Om att hitta gemenskap på oväntade ställen. Om att bli äldre. Om att glömma allt det där och istället vara glad över att ha någon att krypa ner bredvid i väntan på solsken.”
Mellan människa och maskin
Albumet har spelats in tillsammans med Henrik Oja (Säkert!) i Umeå, med musiker från Honungsvägen och Vasas flora och fauna. Soundmässigt balanserar Månskensbonden mellan organiskt och elektroniskt – trummaskiner och synthbasar möter levande trummor och akustiska instrument. Det är en musikalisk brottningsmatch mellan det exakta och det mänskliga, där maskinernas obevekliga tempo möter mänskliga försök att hinna med.
”Det blir en intressant slitning mellan det exakta och det mänskliga som försöker hänga med maskinernas tempo. Det är också en återspegling av hur samhället känns just nu.”
Från finlandssvensk hit till nordisk indiepop
Månskensbonden slog igenom med ”Döpt i Kyro älv” (2015) och har sedan dess rört sig alltmer in i den nordiska indiepopscenen. GAFFA kallade tidigare singlar ”bedårande”, och debutalbumet ”Vårat Ödeland” (2018) utsågs till ett av årets bästa av Hufvudstadsbladet. Den känsla av poetisk vardagsrealism som präglat hans tidigare verk lever kvar, men nu i ett mer filmiskt och större format.
Med ”Svindel & lågtryck” tar Månskensbonden ett sista kliv i sin trilogi – ut i världen, men med gyttjan från Österbotten fortfarande under skosulorna.